Blogg 2007
28 December
Den där Kaj!
Efter att ha varit isolerade från omvärlden i två dygn. Pga. att Rickard har varit magsjuk ( läs: spytt som en räv). Så har vi idag varit ute en sväng i skogen.
Små killarna behövde frisk luft så det var till att släpa med dom på en promenad.
Henric protesterade för han ville vara hemma och hjälpa pappa meka hjullastare. Men se det fick han göra sedan, här skulle traskas. Rickard var lättare att få med även om han inte ville gå så långt.
När vi kommit en liten bit upp i skogen fick vi syn på vår katt Kaj som tydligen var på promenadhumör idag i alla fall. Han hade smugit efter oss och kom ikapp nu när vi stod och tittade på eventuella kojbyggar platser.
Vi fortsatte vår tur ut i skogen, men när vi kommit ca 150m från tomten då tyckte Kaj att vi gick för fort. Han jamade, pep och ville att vi skulle vänta på honom.
Problemet var nog egentligen inte att vi gick för fort, utan snarare att Kaj tog så många omvägar hela tiden.
Jag tänkte att vi kan ju inte vända hem nu. Vi har ju knappt kommit ut i naturen. Han får väll vända hem själv om han inte vill följa med längre eller inte orkar. Så vi gick. Henric tyckte synd om katten och skulle vara snäll och bära honom men det protesterade han emot, han ville ner.
Där gick vi, först en Zebbe som inte fatta varför vi tog sån tid på oss, sedan jag med två killar som var oroliga för Kaj som vi fick stanna och vänta på ideligen och sist katten som gick kors och tvärs i skogen och pep.
Men till slut kom vi fram till ängen som jag hade som mål för vår sväng. Katten var fortfarande med. Fortfarande pipande och jamande i snåren. Men så när vi vände kosan hemåt igen, då tystnade Kaj och slöt upp med sällskapet på stigen. Sedan gick han kring benen på oss hela vägen hem. Han pep en gång på hemvägen när han kom lite efter.
Zeb ville förgylla sin fm.promenad med lite kattjakt vid några tillfällen. Men det hade han inte mycket för. Vid första försöket som Zebbe kom springande i full kareta mot Kaj så stod Kaj lugnt kvar. Zebbe fick lägga på en tvärnit för att inte springa på honom och vid andra, så sprang dom i stort sett jämsides tills Kaj vek av 90 grader vänster, medans Zeb fortsatte rakt fram.
Sista försöket slutade med att Zeb fick göra en gir i sista stund för att inte springa över katten som bara stod helt lugnt och kolla på den anfallande hunden.
Efter en timmes tur i skogen med lite, lite sol på oss, var vi hemma igen. När vi började närma oss tomten, då fick Kaj fart. Han for iväg hem som en raket! Då var han inte trött i alla fall!
På gårdsplanen kom katten Nero gående för att ta emot oss när vi väl var hemma. Han hade varit på egna äventyr.
Naturligtvis så tänkte jag att jag skulle ta med kameran, men tyckte att vi har så mycket ”skogspromenadbilder” så jag behövde inte ta med den, men det var innan jag visste att Kaj skulle göra oss sällskap. (Tog några bilder med telefonen men får inte ur dom ur luren just nu.)
23 December
Jul igen!
Midvinternattens köld är hård
tio små tomtar i djup snö går
Rävsax gömd under täcket vitt
knipsar nisse av på mitt
Livsanden snabbt för honom tryter
snart i sitt eget blod han flyter
Nio små nissar i midnattstimma
traskar fram i månljus dimma
ugglan hoar i sitt näste
istapp faller från sitt fäste
Nisse spetsas utav tappen
tomte ligger död på trappen
Utanför står gröten och ångar
alla nissars intresse den fångar
Under stigande hunger sig fatet de nalkar
en stackars tomte på kanten halkar
Han simmar och kämpar sig svettig och blöt
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt
Många springor stugan har
när sju tomtar in sig tar
Katten som bakom dörren ruva
slukar nisse med hull och luva
resterna av en tomtehand
slickar Misse av från tand
Sex små nissar mot julbord ila
snart de uppför bordsben kila
när sista tomten över kanten hasar
han tappar greppet och nedåt rasar
Nisse faller nedåt liksom ett lod
mattan färgar röd av tomteblod
Tomtar fem i väldig iver
kilar runt ty hungern river
Nisse snubblar på sitt skägg
faller rakt på knivens egg
Lille nisse, stackars saten
rinner ut i sillsalaten
Fyra små nissar har festat på sill
och nu törsten sin de släcka vill
Mot glöggen de springer i samlad tropp
och tar för sig i varsin kopp
Där faller nisse i glödhett hav
likt skållad mandel hans skinn faller av
Tre små tomtar i granen sig svingar
mellan vita ljus och änglavingar
Nisse sig för nära våga
strax han står i ljusan låga
Doftar snart likt vidbränd stek
ångrar då sin ystra lek
Två små tomtar omkring sig tittar
då en smällkaramell de hittar
Nisse strax ner på den hoppar
men för det den ej stoppar
I tak, på vägg, på gardin och frans
finns nu nisses hjärnsubstans
Husbonn stiger upp i natten
för att kasta lite vatten
Under husbonns tunga toffla
nisse blir till krämig våffla
Snön ligger vit lite här och var
inte en djävla tomte finns kvar
GOD JUL!
Önskar Erica & Zeb
20 December
Det kom ett brev!
Ibland kommer det annan post, än räkningar och reklam. Det händer att det dimper ner ett och annat trevligt brev också. Som här om dagen, när det kom ett brev från Svenska Schweisshundklubben.
Jag blev riktigt nyfiken på innehållet när jag såg deras logga på utsidan av kuvertet. Öppnade raskt och fann ett riktigt stiligt DIPLOM!
Wow, dom har skickat ett diplom till oss för Zebbes insatser i Viltspår!
Det var en riktigt trevlig överraskning och sådant som värmer.
Zeb fick med blixtens hastighet ett grisöra, eftersom han inte fattar det där med stiliga papperslappar!
Man kan säga att Viltspårschampionat-karamellen varar länge!!
16 December
Så kan det gå!
Jaha, så var Hund-07 avklarad för våran del. Det blev tyvärr ingen utdelning där för oss i år. Zeb var anmäld i championklassen. Men jag fick dess värre lämna hunden hemma! Han har haft ett fukteksem och är rakad på ena kinden. Och så kan man ju inte visa sig på en utställning.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Det var en ny upplevelse att vara där själv, utan hund eller barn att ha koll på. Bara kunna glida runt och titta på hundar och prata med vänner och bekanta. Synd bara att man inte hinner med alla, man måste ju kolla kommersen också. Tänk vad man skulle kunna göra slut på pengar om man hade några!
Zeb hade en tråkig förmiddag hemma med övriga familjen. Som förövrigt fortfarande gick i pyjamas när jag kom hem, även om klockan hade passerat 12.
Men han hade det desto roligare i går!
Då kom Git med Zebbes favvo syrra Chica och halvsysterdotter Azzi!
Vi tog en promenad i skogen med hundar och ungar. Det var riktigt livat och jätte trevligt!!
4 December
Gonatt och väck mig i april!
Usch vad det är grått, mörkt och äckligt ute nu för tiden.
Det är hög tid att dansa soldansen! Den gjorde ett tappert försök att lysa upp vår tillvaro på 1:a advent i alla fall! Men det behövs mer sol innan jag somnar. Jag är konstant trött.
Vi fick trots allt en mysig promenad i solens sken i söndags och det tackar vi för. Zeb var som vanligt på ett strålande humör. Han och Henric drogs naturligtvis till vattnet. Som tur var så var det bara hunden som blev blöt. Måste ha varit ett mirakel!
Efter promenaden så var det dags att advents pynta lite.
Det behövs verkligen ljus i vårt hus så här års. Stjärnor, stakar, guvernanter och tomtepateter, eller hur var det nu han sa? Albert, i Albert och Herbert.
28 November
Apropå oss, som just har beställt fönster till bygget.
En rolig historia
Kära dagbok,
Förra året bytte jag ut alla mina fönster mot dyra tre-glas-lågenergi-
fönster.
Den här veckan ringde en man från firman som installerat fönstren.
Han påpekade att dom gjort jobbet för ett helt år sedan men ännu inte
fått betalt.
Ok, bara för att jag är blondin så betyder det inte att jag
automatiskt är dum.
Så jag berättade för karl´n vad hans snacksalige försäljare sagt för
ett år sedan, nämligen att efter ett år så har de här fönstren betalat sig själva.
Och hallå, det har gått ett år nu!
Det blev tyst i andra änden av tråden så jag lade på. Han ringde inte upp igen.
Han kände väl sig dum!
18 November
Krassligt var det här!
Efter mer än fjorton dagar i stillhet, så var vi ute på en skön promenad idag!
Krämporna började med att Zeb skar sig i en tass. Ett snitt tvärs över ena trampdynan. Det blödde bara lite som tur var, men han hade rejält ont då han haltade ordentligt.
Sår vård och toffel på så fort han skulle ut, var vad som gällde.
Efter en vecka i nästan total stillhet var han så gott som frisk förklarad igen och som tur för honom så kom snön lägligt. Det blev mjukt och ”rent” ute. Så han slapp toffeln och hältan syntes knappt längre.
Då kroknade familjen i stället. Totalförkylning.
Ungarna har varit riktigt hostiga och dana. Jag åkte på halsfluss och fick penicillin. Dagen efter så fick även Bosse penicillin mot halsfluss. Vi har varit ganska så tama den senaste veckan…
Det är bara ( peppar, peppar ta i trä) Tommy som har klarat sig hyfsat och varit på benen hela tiden.
Men nu är vi i stort sett friska allihopa igen. Zebbe har hunnit bli helt frisk i sin tass också.
Inget ont som inte har något gott med sig…
14 November
Kan själv…
I fredags så var jag hemma hos min syrra en sväng för att hämta upp ett av mina barn.
Då ringde min mobil. Det var min svåger, han undra om jag var hemma.
–Ja ,sa jag, men inte hos mej utan hos dej.
Då var det så att det var en lastbil på väg hem till oss för att hämta en båttrailer som dom skulle ha.
Trailen befann sig långt upp på tomten på andra sidan om där vi grävt ner markvärme slangen. Så någon måste dra ner trailen till vägen. Bosse befann sig på annan ort. Så lotten föll på mej.
Det var bara att samla ihop barnen, kasta in dom i bilen och skynda hem.
När vi kom hem var kranbilen redan där. Bråttom, bråttom!
In i grävmaskinen för att köra upp till trailen och hämta den. Men på vägen dit var jag tvungen att korsa det som varit uppgrävt tidigare i höst.
Naturligtvis hände det som inte fick hända! Grävmaskinen sjönk ner i leran och fastnade! Typiskt, nu när det var bråttom och chauffören stod och väntade å allt…
Jaha, tänkte jag. Det var ingen ide att försöka ta sig loss själv nu, det var jag för stressad och för ovan vid spakarna för.
Så en bra tjej reder sig själv tänkte jag, och tog traktorn istället.
Det gick bättre över leran och det som varit uppgrävt, för det gick att hålla lite högre fart och köra på sniskan över dikena.
Upp till trailen och så försöka koppla fast den i lastaren med en stropp. I och ur traktorn ett par gånger resulterade i att min dunjacka var rejält geggig, eftersom jag inte hunnit byta kläder när jag kom hem.
Nu var jag grymt irriterad på hela situationen och på chauffören som inte kunde masa sig ur sin hytt och komma och hjälpa till att koppla på trailen. Det är lättare om man är två, så en kan stå och titta och dirigera och en kör. Så en slipper att skava i och ur traktorn som dess utom lutade mot en! Men, men man kan väl inte begära för mycket av en gentleman.
Fick fast båttrailen i lastaren ordentligt i alla fall och började backa ner mot vägen. Det blev ett väldigt långt ekipage och för att komma fram mellan hönshus, trädgårdsland och diverse annat så var jag tvungen att ta ut svängen ordentligt. Var tvungen att backa ut lite i det ”minerade området”. Det gick bra ett par meter, sedan sjönk det.
Nu hade jag lyckats sätta fast även traktorn!!
Arg, ledsen och förbannad ringde jag till Bosse och talade om vad som hänt. Jag hade kört fast båda maskinerna! Och som dessutom annars hade kunnat dra loss varandra. ( Det är inte första gången något körs fast här. Men det brukar vara en grej i taget! )
Bosse var inte hemma en på en stund, så det var som det var.
-Låt skiten stå, sa han.
Vid det här laget hade lastbilschauffören tagit sig ur sin hytt och fått fart på kranen. Som tur var så hade jag fått ner trailen så pass långt mot vägen, att kranen precis nådde fram. Så han lyfte den över värsta leran. Lastade den på flaket och for vidare.
Hoppas att jag aldrig mer behöver se den där förbannade båttrailen igen!
Jag tog småkillarna med mej in, i väntan på Bosse.
Efter en stund kom Tommy hem, med ett stort leende på läpparna.
–Vem har lyckats med det där? Är det första han säger. (Han körde själv fast häromdagen.)
Då var det svårt att inte dra lite på smilbanden. Rätt komiskt var det i alla fall. Så här en stund efteråt.
Innan jag visste ordet av så hade Bosse och min pappa kommit hem och kört upp maskinerna ur sina surhål. Grävaren kom upp för egen maskin och fick sedan hjälpa till att dra loss traktorn.
Bosse sken som en sol! Skade glädje är enda sanna glädje!
Men han erkände att han själv kört fast grävan på samma ställe tidigare!
Nu, några dagar senare är alla spår från fastkörningarna begravda under ett tjockt vitt täcke av snö.
Simsalabim! Så bor vi i ett vykort och inte i ett gyttjebad!
5 November
Man måste ha en hobby
När vi ändå är inne på ämnet hus, så är inte steget så långt till hus-modeller.
Eller hus gjorda av lera rättare sagt. Det är min mamma som gör dom. Om hon inte hade haft så många barnbarn så skulle det säkert bli fler lerhus. Men en hel del har det i alla fall blivit, både små, pyttesmå, fantasi och kopior av riktiga hus, kyrkor och slott.
Några av dom samsas med Zebbes bucklor i våran bokhylla.
Här bodde Bosse när vi flyttade in till honom. I det större huset kan man sätta ett värmeljus.
Det här är våra tre hus som vi har bott i, i den här byn.
Och det här är då vårat nuvarande hus Rucklet.
Så håller vi på att bygga det här nya huset.
Den här modellen är av papp och i skala 1:100. Den har vi som ritning för att se hur det ser ut på ”riktigt”. Mått, vinklar, dörrar och fönster och sådant. Om ni förstår hur jag menar.
Idéerna ändras med tiden så när det riktiga huset är färdigt, då får man måla om modellen så dom ser likadana ut som varandra.
Gladhammars kyrka. Gladhammars kyrka! Med plats för ett värmeljus.
Det här är jätte pyttigt!
I en liten ask bor gubben Pettson och hans katt Findus. Kan ni se Findus?
Han är inte i snickarboden i alla fall.
28 Oktober
Huset som Gud glömde!
Anledningen till att vi håller på att bygga nytt hus är att det nuvarande rucklet inte går att bo i länge till.
När det fläktarpå lite ute om nätterna, då ligger vi i våra sängar och håller i täckena så dom inte blåser iväg!
På vintrarna hänger istapparna meterlånga från taket och på våren när det börjar töa, då rinner smältvattnet från taket in vid fönsterkarmen och droppar ner på fönsterbrädan.
Innan jag fattat hur det gått till så trodde jag att det var katten som kissat en pöl på fönsterbrädan.
Första katten kom in i huset bara för att han skulle hjälpa oss ta hand om alla mössen. Som springer i väggarna, skåpen och ibland även på golv och bänkar.
Katterna är väldigt frustrerade när mössen prasslar i väggarna, men det inte går att komma åt dom.
Väggarna är sneda och vinda, skorstenen håller på att rasa och pannan funkar med skiftande framgång.
Samma dag som Zeb och jag skulle till Åland nu sist. Så var det en stor pöl på golvet på toan på morgonen. Det var läckage på toastolen! Så mitt i sista förberedelserna innan vår resa, så var det bara att sätta igång att sanera toalett. Som tur var så var det inkommande vattnet som läckte och inte avloppsbiten. Och bland våra bra-ha-saker som vi har överallt så hade vi en bättre begagnad toastol att byta till.
Men inte nog med det. När vi flyttade hit för tre år sedan så köpte vi ny tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin. Tvättmaskinen brann upp en vecka efter att garantin gått ut!
I går kväll fick vi roa oss med att konstatera att diskmaskinen inte heller går att rädda!
Pumpen har gett upp. Maskinen har strulat ett tag, men när vi dragit ut den så att den stått mitt på golvet. Ifall det har varit väck på slangarna eller så(eller varför inte mus hål). Då har den repat på sig, men tillslut hjälpte inte det heller. Bosse meka isär eländet och konstaterade fakta: Ut med skräpet!
12 Oktober
Livet går vidare…
Efter några händelse rika veckor på hundfronten så är vardagen åter.
Nu består dagarna mest av husbygge igen. Zeb får nöja sig med promenader och bus.
Men det är kanske inte helt fel…
Vi bygger hus som sagt var, och hoppas på att få på taket innan vintern kommer på riktigt. Ytterväggarna består av frigolitblock som man travar upp som Lego och sedan fyller med betong. Det är tänkt att vi ska kunna gjuta gavelspetsarna nästa vecka som är det sista på väggarna, sedan är det dags för taket.
Morfar och Bosse
tar ut för ett fönster.
Kaj är "Kvalitetsansvarig". Det är högt!
Men det är mycket som behövs donas med innan snön. Vi bor ju på en ”byggarbetsplats”. Så tomten ser ut där efter. Men vi försöker även få igen alla gropar och dylikt innan slasket kommer. När det är blött, har vi gegga ÖVERALLT! Men om ogräset får fäste så blir det bättre till våren i alla fall!
5 Oktober
Det blev husse.
Som var först klar för jakt, alltså. Men han fuskade lite, för han skrev teoriprovet och gjorde skjutprovet, innan kursen var slut. Och klarade det ändå!
För Zebbes del har det varit en hel del väntande på att få komma med på prov. Jag anmälde till ett ordinarie viltspårprov, som skulle vara i maj. Det blev inställt pga. värmen. Sedan skulle det bli en kväll i juli. Men det blev aldrig av. Men så nu i september fick vi äntligen komma ut på provet. (Och det gick ju bra, som sagt/skrivits.)
Men som plåster på såren så hade vi sådan tur att vi fick komma med på ett till ordinarie prov. Det gick vi i går, torsdag. Denna gång var det nästgårds, vi skulle träffa domaren Staffan Millinger ute på Gålö.
Zeb var på G. Spårade kanon! Men mot slutet skrämde han mig en del. Vi kom fram till en slänt och där nedanför såg jag vägen och våra bilar. Då trodde jag att spåret strax skulle vara slut. Zeb spårar på, men så börjar han leta. Efter klöven så klart, tänkte jag. Hjälp! Har Zeb gått förbi klöven? De e inte sant! Men hallå! Har domaren glömt att skjuta?! Vi har inte gjort någon skottprövning.
Man hinner tänka mycket…
Men vips så har Zebbe gjort en ringning och vi är på spåret igen. Spåret vinklade vänster och fortsatte lite till, sedan kom skottet och den efterlängtade klöven!
Spåret var 570m långt och Zeb får det allmänna omdömet: Har mycket bra anlag.
Det hela slutade med ett 1:a pris! Och det i sin tur ledde till att Zeb nu är
Svensk Viltspårschampion!!!
29 September
Duktig också!
Den här veckan har Zeb inte bara varit vacker. Han har varit duktig också!
I torsdags åkte vi ut på Värmdö och där träffade vi Mats Jonsson som var dagens viltspårdomare.
Japp! Nu var det dags för viltspår igen!
Förra gången hade det förmodligen gått bra om jag haft mer rutin och tänkt till lite.
Men nu var det nya friska tag som gällde och med mera erfarenhet i bagaget.
Ut med hunden ur bilen och så till skogs. På med sele och lina, å så iväg!
Zebbe spårar på bra över stock och sten och får det allmänna omdömet av domaren:
En mycket god spårhund som bitvis spårar i ett något högt tempo.
Resultatet för dagen blev ett 1:a pris!
26 September
Världs turné!
I lördags for Zeb och jag iväg på en liten turné ut i världen. Ända till Åland!
Delar av våra vänner i ”Rottisgänget” hade redan åkt. Ingela med Vizca och Marie med Peg.
Men med på ”min” båt skulle en Ullis vara, som jag ännu inte hade träffat.
Ingela hade gett Ullis mitt juppinummer så vi kunde hitta varandra på båten och ha sällskap. Det verkade ju löjligt att sitta ensamma på samma båt när vi i alla fall skulle få stifta bekantskap med varandra så fort vi kom fram till Mariehamn.
När jag kommer upp till Kapellskär och står i kön med bilen, så ska jag ta ut och kissa Zebbe innan båten går. Jag kliver ur bilen, och då är det någon som ropar mitt namn! I bilen efter oss sitter en tjej med huvet ut ur rutan! Jag hajjar ingenting. Misstänker att det är Ullis. Funderar på om hon ser att jag har Zeb bild på sidan på bilen, eller??
Jag går fram till Ullis och hon säger –Jag har kort på dig.
-VA? Kort?
Ingela hade mailat mitt telenr och ett foto på mig så Ullis skulle kunna känna igen mig! Klurigt!
(Det kom fram senare på hem vägen att även jag fått ett mail med motsvarande men då med Ullis! Men det hade inte jag sett innan jag stack hemifrån.)
Men väl på båten så slumpade det sig så att jag hade bokat buffé, men inte Ullis. Hon var inte vidare hungrig, men desto tröttare. Så när jag ätit färdigt, hittade jag henne sovande i vilstolarna. Men det gjorde inget, för mammor som vi är, så uppskattar vi lugnet! Så jag slog mig mer ute på däck en stund i lugn och ro.
När vi kom iland i Mariehamn så letade vi rätt på Ingela och Maries hotell. Men dom var inte där, utan ute på vift och kollade in skördefester!
Ullis och jag sa gonatt till varandra och åkte åt varsitt håll. Hon till sitt hotell och jag ut i skogen för att fortsätta njuta av lugnet.
Zeb och jag bodde i bilen, det var faktiskt ganska mysigt men lite kusligt.
Vaknade söndag morgon klockan 8:15 lokal tid. Dags att samla ihop sig och göra i ordning oss för utställningen!
Kommer i god tid till utställningshallen på Eckerö. Tittar runt och efter ett tag dyker Ingela och Marie upp och samtidigt även Ullis. Nu är vi alla samlade!
Hoffar och Rottisar går i samma ring och nästan efter varandra. Först ut i gänget är Zeb.
Vi intar ringen och granskas grundligt av domaren Paul Lawless. Zebbe fick CK! Sedan var det dags för bästahanhundsklass. st1:metricconverter w:st="on" ProductID="4 st">4 st snygga hanar i ringen. Nu var jag nervös! Zebbe går sist. Men efter granskning och springande flyttas han fram till 2:a platsen. Domaren står framför ”1:an” och Zeb (i en hel evighet känns det som), tittar och jämnför. Vi får springa runt igen. Sedan flyttar han äntligen fram Zeb till 1:a platsen!!
Det är bara ett pytte litet, mikro problem som har uppstått! Min hjärna har kollapsat totalt!
Jag står som ett fån och fattar absolut ingenting. Min hund har just fått ett CACIB och ett cert samt blivit Finsk utställningschampion!!!
Zeb blir BIM.
När det har lugnat ner sig lite igen så är det Rottisarnas tur att granskas.
Först Ullis hanar DemefinezzGrimm och Gunde. Maffiga Gunde får Ck. Sedan är det dags för Vizca och Peg. Vizca fick Ck,cert,CACIB och blev BIM även hon.
När övningarna i Eckeröhallen var avklarade stack vi ner till havet och släppte våra vilddjur fria!
Efter en underbar dag, med jätte trevligt sällskap, vände vi kosan hemåt!
Trots det, hade både Ullis och jag hemlängtan när vi satt på båten på väg mot Sverige igen. Borta bra, men hemma bäst!
Eftersom jag själv åkte ifrån kameran, så har Ingela ståt för fotandet.
Förövrigt måste vi öva mer på det här med utställningar. Jag blir ju så nervös så jag nästan glömmer att andas. Det är ju lika illa som när vi tex. tävlade lydnad!
Men idag har jag flera gånger kommit på mig själv med att gå med ett fånigt leende på läpparna.
Nu har även jag fattat att Zeb är FINUCH!!
20 September
Visste du att...
Om du skriker i 8 år, 7 månader och 6 dagar har duproducerat tillräcklig energi för att värma en kopp kaffe?
(Känns drygt...)
Om du fjärtar oavbrutet i 6 år och 9 månader kommer du att
producera tillräckligt med gas till en atombomb?
(Nu börjar det likna något!)
Hjärtat producerar så pass stort tryck när det pumpar blod
runt i kroppen att det kan spruta st1:metricconverter w:st="on" ProductID="914,40 cm">914,40 cm?
(Ojoj!)
En gris orgasm varar i 30 minuter?
(I mitt nästa liv vill jag vara en gris!!)
En kackerlacka kan leva i 9 dagar utan huvud innan den dör?
(Ohyggligt!....Jag har fortfarande inte kommit över det där med grisen...)
Om du bankar ditt huvud in i väggen gör du av med 150 kalorier i timman?
(Prova inte detta där hemma. Men det kanske funkar på arbetet...?)
Hannen hos vandrande pinnar kan inte para sig när dennes huvud är fast vid kroppen.Honan tar initiativet till sex genom att slita loss hannens huvud?
("Älskling, jag är hemma! Vad f...?!")
En loppa kan hoppa 350 gånger så långt som sin kroppslängd?
Det motsvarar att en människa hoppar längden av en fotbollsplan.
(30 minuter...Lyckliga gris.. Kan du föreställa dig detta??)
Havskatten har över 27000 smaklökar?
(Vad kan vara så välsmakande på botten av havet?)
Några lejon parar sig över 50 gånger om dagen?
(Jag vill fortfarande vara en gris i mitt nästa liv -
kvalitet framför kvantitet!)
Fjärilar smakar med fötterna?
(Intresseklubben antecknar...)
Den starkaste muskel i kroppen är tungan?
(Hmmmmmm.......)
Högerhänta människor lever i genomsnitt 9 år längre än vänsterhänta?
(Puh, sicken tur!)
Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa?
(Tur det, tänk om man olyckligtvis hamnat underst......)
En katts urin lyser under svart ljus?
(Kan undra vem som har betalt för att ta reda på det ?)
En struts öga är större än dennes hjärna?
(Jag känner människor med samma problem...)
Sjöstjärnor har ingen hjärna?
(Sådana människor känner jag också!)
Isbjörnar är vänsterhänta?
(Om dom byter, kommer de att leva längre!)
Människor och delfiner är de enda arter som har sex för lustens skull?
(Men grisen då??)
Nu när du har flinat minst en gång, är det din tur att sprida dumheternatill någon du tycker skulle kunna behöva ett flin...
(Kanske till och med ett gott skratt....)
Ha en jättebra dag! Ett gott skratt förlänger livet!!/ Erica
2 September
Mer rosetter åt folket!
I dag var vi ut på en lite längre resa Zeb och jag, vi var till Sandviken på ännu en utställning. Denna gång var det en internationell.
Vi kom i lagom tid för att se vännerna Marie och rottisen Vizca trava hem ett cert och sedan även ett R-CACIB.
Matte Ingela var naturligtvis glad och Lena med Vizcavalpen Zyrran var också nöjd med deras HP som dom fått tidigare på morgonen. Zyrran hade husse Kenneth med för säkerhetsskull ifall matte skulle ballaur totalt.
Våra vänner som då egentligen var klara för dagen stannade snällt i solen vid ringside och väntade på att det skulle bli Zebbes tur.
Och när det blev dags för hoffarna så kom regnet! Otroligt! Det regnade under hela hoffebedömningen.
Så blev det dags för Zebbe och mig att kliva in i ringen, när domaren var klar med bedömningen i championklassen och vi skulle få våra band och rosetter så fick Zeb CK och CACIB! Men innan vi knabbt hunnit fattavad som hänt, så snodderingsekreteraren tillbaka den vita rosetten! Han hade missat att det skulle vara en bästahanhundsklass också! Så in i ringen fick hanen som fått ett cert i bruksklassen komma och han fick sedan ”våran cacibrosett” och Zeb fick då R-CACIB.
Dömde gjorde Natalja Nekrosiene. När hoffarna var klara kom solen igen!! Det var tio hovawart anmälda så det hann inte bli så väldigt blött…
30 Augusti
Aha!!
I lördags så var jag, äldsta och yngsta sönerna och Zeb på Street Cars Fest på Barkabyflygfält. Massa häftiga och snygga bilar var det där, den ena coolare än den andra!!
Innan vi åkte kommenderade Tommy mej att tömma kameran och ladda batteriet.
-Det går inte, sa jag. -Jag har ingen dator.
Vet ni vad som hände då?
Ha! Jag fick tillträde till Tommys dator! Perfekt!
Så nu finns det hopp om bilder igen!
Och bilder blev det. Både Tommy och jag fota bilar från alla håll och kanter.
Om man ville betala 500kr så kunde man få åka med i en Porsche som for runt på banan och sladda, burna och hade sig.
Det ville inte vi, men Zebbe hade nog gärna lagt en slant för att få haka på! Han blev helt sprallig när han fick syn på Porschen som drog runt på banan. Han pep och streta å drog i kopplet för att få sticka efter!
Även när vi gick vidare och tittade på dom uppställda bilarna och shoppade lite en bit därifrån, så hajade Zebbe till när det hördes att Porschen drog iväg!
Dom radiostyrda bilarna som dom körde med hade han också jagat om han bara hade fått! Men såna lekar hålls vi bara med här på hemmaplan.
27 augusti
Kaos i lägret…
Det råder datahaveri här! Med allt vad det innebär. Det största problemet är att jag inte kan få in några nya bilder här på sidorna! Kan kanske leta fram någon gammal någonstans. Men det är i alla fall det som är orsaken till att det inte har blivit ordentligt uppdaterat på sistone.
Hur det än är, så var vi på en road trip min syrra Louise och jag och våra små barn. Vi skulle till Nyköping på hundutställning med Zeb.
Syrran skulle vara barnvakt åt grabbarna, men det slutade med att dom ville med hela bunten. Så söndag morgon (070819) lastade vi in hund och ungar i bilen och drog söderut.
Det tog inte många kilometrar innan barnen började undra när vi var framme. Men annars så gick det bra att ta oss dit. Väl där så kryssade vi oss fram till ”Hofferingen”. Naturligtvis så låg den längst bort, men turligt nog så var det en stor gräsplan med tillhörande slänt direkt bakom ringen. Där kunde vi rasta barnen!
Våra vänner i Rottisgänget hade redan slagit läger där så vi gjorde dom sällskap i gräset.
Det var 6st hoffar anmälda och alla var hannar! När det var Zebs tur travade han hem ett CK.
Då bästahanhundsklassen drog igång och hannarna stod där på rad för granskning, så skötte Zebbe sig kanon. Han stod med glatt svajande svans och tyckte att livet var toppen, medans hans konkurrenter hängde i kopplen och morrade hotfullt åt närmsta granne!
Zebbe slutade som 3:a i Bhkl. Dömde gjorde Benny Blid von Schedvin.
Alla nöjda och glada och det var dags att fara hem.
Syrran och jag var väldigt överens om att Zebs placering var helt okej, för om han hade gått vidare hade vi fått hitta på något drastiskt för ungarna! Väntan kan bli väldigt lång…
Hemresan gick nästan smärtfritt förutom att ungarna försökte skrika så högt dom kunde för att överrösta varandra! Dom höll på i 5 min sedan började dom att tackla av, efter 7 min var det nästan samtals volym igen!
Nästa gång syrran och jag gör en road trip, blir det utan barn…!
23 Juli
Dagen i går
I går stack jag och Zeb hemifrån kl 8, övriga familjemedlemmar sov fortfarande sött. Dom hade varit på Traktor Pulling dagen innan så dom behövde sova ut.
Men vi var pigga och började dagen med att gå ett viltspårprov.
Vi träffade domare Bo Varg i Rydboholm och begav oss till skogs.
Zebbe spårade på bra och hade ett mindre tapp bara, så det slutade med en mycket glad matte, duktig hund, nöjd domare och ett 1:apris med 35p och omdöme: Jobbar bra. Något lägre tempo önskvärt. Bra avslut.
När spåret var avklarat fick vi en trevlig pratstund med domaren och Zeb fick fina lovord!
När vi kom hem var familjen utvilad och klar med frukosten. Pappa Bosse skulle till Utö och meka med en grävmaskin. Så vi tänkte passa på att följa med dit ut och bada. Vi blev hämtade vid Årstabrygga av ”Anders Bergsprängare” med båt och sedan när vi kom till Utö fick vi packa in oss i hans lastbil. En hel familj, med en stor hund, plus chaufför i en lastbilshytt! Anders sa att så många hade dom inte varit i den förut.
Vi började med en lunch pizza. Sedan blev jag, hund och barn avsläppta vid Utöstorsand medans karlarna åkte till grävmaskinen. Vi fick en underbar eftermiddag med sol och bad!!
19 Juli
Semester
Förra tisdagen tog jag sönerna och hunden med mig och åkte mot Öland. Mina föräldrar har stuga strax norr om Löttorp, så där hos dom skulle vi bo.
Påpassligt nog så hade Lena med Eddie och Zyrran plus Co hyrt stugor bara några km ifrån mormor och morfar. Så vi såg till att träffas lite och hade trevligt ihop. Bl.a. så kommenderade Lena oss igenom elitlydnaden. Det var definitivt inte igår som vi gick ett elitpass! Men Zeb var raskt med på noterna och tyckte att det var stört kul! Tänk att det sitter kvar så pass mycket i skallen på honom i alla fall, eller är det i ryggraden…? Vi ska kanske göra comback…
Turister som vi var så var det mycket som skulle hinnas med. Det blev lådbilslandet, shopping, Lammet & Grisen tillsammans med Lena och Sussie (tränings kompis till oss och även Lenas svägerska) och deras familjer, auktion, kolla klipporna vid Byrum och en del annat.
Lördagen var uppbokad med inofficiell utställning på Ölands BK. För att inte ta livet av mina föräldrar
som skulle vara barnvakt så tog jag Rickard med mig. Lena hade samma plan för lördagen som vi och hon hade också ena sonen med sig.
Zeb och rottis fröken Zyrran skulle ställas ut och sheltin Eddie skulle gå elitlydnaden. Lena och Eddie gjorde mycket bra ifrån sig och kom på tredje plats av nio. Tyvärr så räckte poängen inte riktigt till till ett första pris men Lena var mycket glad i alla fall för det var deras bästa resultat hitintills.
Zyrran travade hem BIRet för rottis valpar så Lenas hundar behövde inte skämmas för sig!
Zebbe då? Jo, han blev också BIR med Hp och sedan när vi sprang runt i ringen igen i gruppfinalen så blev han bäst i gruppen!!!
Domare var Annica Cederholm. Och i finalen även Pia Schröder.
Efter en lång dag vände jag, Zeb och Rickard hem till Ölandshuset igen mycket nöjda och glada!
På söndagen fyllde Zeb 6 år! Det firade vi med att ännu en gång åka till Ölands BK för att ställa ut. Denna dag officiellt och för brukshundar.
Denna dag var Henric med som omväxling. Men Lena och sonen Tobbe var troget på plats, dom hade tältat där under natten.
Först in i ringen var Zeb som fick Ck i Championklassen, vann Bästahanhundsklassen och blev BIR!!!
Sedan var det Zyrrans tur att göra entré, men hon hade bestämt sig för att bita matte i benet, så domaren kunde inte se några rörelser i trav, bara i skutt! Så det gick inge bra för monstret Zyrran den dagen.
Lena och Tobbe packade ihop sina saker och vände hem mot Stockholm medans Henric och jag fick vänta på finalerna. Som vi fick vänta!
Men med resultatet i hand så tyckte till och med Henric att det var det värt!
När vi skulle in i finalen, så hade jag förklarat för Henric, att bara vi fick stå vid någon av skyltarna, spela ingen roll vilken, så skulle jag vara jätte glad. Gissa om det kändes bra när uttagningen var gjord och det var Zeb och fyra hundar till kvar! Det var helt okej att Zeb blev Bäst in show Reserv!!!
Domare denna dag var Eddie Engstrand.
Strålande glada och med så mycket priser att vi knappt kunde bära begav vi oss hem till brorsorna och mormor och morfar igen!
Vilken födelsedag!!
Men vet ni vad Henric sa i bilen sedan? Jo, han tyckte att det var lite synd att vi inte fick stå vid skylten där den största bucklan stod!! Det har han så rätt i, men då hade jag nog svimmat!!!
Som avslutning på vår semestertripp mötte vi upp min syrra med familj på High Chaparral.
Zeb sov gott efter en dag i vilda västern med ångbåt, tågrån och allt!!
Efter en natt på vandrarhem så styrde vi mot Stockholm och Haninge igen! Men mellan landade i Gränna och flygmuseet i Linköping på vägen.
1 JULI
Spårning…?!
Vi har haft en ordentlig formsvacka. Det har inte blivit någon riktig spårträning på hur länge som hälst.
Jag har långa arbetsdagar och det har kommit en massa annat ivägen, plus andra omständigheter som gjort att vi inte har varit ute i skogen och spårat.
Men innan vår svacka så hade jag skickat in anmälan för prov. Och naturligtvis så drog det ut på tiden innan någon domare hörde av sig. Så en kväll i veckan som var, så fick vi beskedet att lördag klockan 12, då var det dags!
Okej, det var bara till att försöka få till ett spår på något sätt, för vi måste i alla fall ha gjort ett spår innan provet. Tur i oturen så var jag hemma med sjuka barn så det var till att ordna barnvakt.
Ut i regnet och lägga spår, det gick ju bra. Spåret ska ligga mellan 12 och 24 timmar så på torsdagskvällen var det dags.
Det hade varit torrt under dagen, men när vi kom ut i
skogen igen så började det regna så smått och åskan dundra en bit bort.
Zeb tog an spåret bra men virrade lite redan efter 50m men tågade sedan på en bit. Ett nytt tapp men hitta spåret igen. Spårade en bit och tapp igen. Så där fortsatte det. Han var okoncentrerad och han vindade mycket, ville inte stoppa ner nosen i backen ordentligt.
Jag blev mer och mer irriterad, eftersom jag vet att han kan. Så ca 100m innan slutet gör jag det man INTE ska göra. Jag blir arg och skäller på stackars Zebbe. Som för övrigt är både trött och omotiverad vid det här laget. Men stackan kämpar på och kommer till slut fram till klöven, men går förbi. Här gör jag nästa misstag, jag nappar klöven lite för snabbt, innan han hinner lokalisera den, för han har känt lukten av den. Max tiden har vi överskridigt med god marginal.
Det bästa jag kunde ha gjort nu, var att lägga ett kort litet spår. Så han hade fått lyckats! Men det gjorde inte jag! Utan åkte hem men dåligt humör och en slut hund!
Hur skulle provet gå nu? Med ett kass spår, en värdelös hundförare och icke spårmotiverad hund. Plus minnet av förra spår provet, där jag måste fått med mig fel hund! För den hunden jag hade i spårlinan då, hade nog aldrig spårat förut!
Men när tankarna klarnat så kom jag framtill att det inte är så konstigt att det har blivit som det har blivit. Med rådande omständigheter så har jag varit pressad och stressad hela tiden och det har bara blivit värre och värre. Så nu på sistone har jag tränat mer för att jag känner att jag måste än för att det är kul! Inte underligt att det har skitit sig och att Zeb har tappat spårmotivationen! Han känner ju att jag är pressad!
Med den insikten, så var det dags att lägga ner hundtränandet totalt på obestämd framtid. Men först skulle vi gå det där attans provet!
Åh, det var en väldans tur det!!
Väder Gudarna var på vår sida! Regnet kom igång strax före 12. Ingen stekande sol med super hetta! Vi skulle till Vidja så ingen lång resa heller. Det ända var att vi skulle vara på fyllaårfika klockan 2. Men det skulle nog hinnas med.
Plocka ihop grejerna och så iväg. Vi träffade domaren Kenneth Modin igen och gick ut i skogen.
Hur i hela världen skulle det här sluta? Varför utsätter man sig för sånt här?
Efter 20m i spåret, tänkte jag: Glöm inte att andas!
Men nu får ni ursäkta mig, men jag har en grymt otrolig hund, som har ett sådant go i sig, så han skulle kunna flytta BERG!!
HÄR VILAR INGA SKUGGOR!!
Med nosen i backen, med glatt svajande svans spårar han utan tvekan!
På sträcka 3 får han tyvärr ett långvarit tapp, förmodligen pga vilt och virrar runt en hel del. Men hittar spåret igen och tågar vidare. Efter skottet får Zebbe lite nya krafter och tar slutet perfekt!
Han är så grymt duktig! Efter alla motgångar så är vi på banan igen!!
Poängen för dagen räckte till ett 2:a pris. Endast Pga. tappet. Men det kändes som en värdslig sak! Jag hade inte krossat min Zebbe! Han var glad och lycklig, med en rådjursskank i munnen!
Japp, vi han till tårtan också!
Åh, vet ni vad? Det är bara en vecka kvar till semestern, så då kan vi förhoppningsvis träna mera!
21 Juni
Stoppa jorden, jag hinner inte med…
Skulle ha skrivit för flera dagar sedan, men de’ e’ mycke’ nu!!
I alla fall så har Zeb varit på turné på egen tass. Utan sin matte. Jag fick passa mina egna och syrrans barn plus städa, istället för att vara ute på äventyr med glada vänner…
Hur som haver, så kom Ingela hit på fredags kvällen för att hämta Zebbe. (Jag själv kom inte loss från barnen för Bosse var på svensexa. Men det är en historia för sig!!) Så fick Zeb sova över i Hagsätra. Tidigt morgonen där på lifta Zebbe med Ingela och Vizca till Kerstin och Emma. Sedan for hela gänget vidare till Avesta för att sammanstråla med Marie som har rottisen Peg och även denna dag Wilma. För där skulle ställas ut!
Med fyra anmälda hundar, varav en ”herrelösa” Zeb. Blev det milt sagt lätt rörigt stundtals har jag
förstått.
Zeb först ut bland hundarna, in i Hofferingen med Kerstin även denna gång i andra änden av kopplet. Han hann bli klar, innan det blev tjejernas tur i Rottisringen. Tur det, för annars hade Kerstin fått det snärjigt! Nu skulle hon byta till Wilma, som också var ute på egen tass, utan sin husse.
Ryktet säger att det var lite krisigt när alla damerna skulle mötas i konkurrensen. Men god Hoffevän från väst hoppar glatt in och visar Rottis utan problem!
Slutresultat denna dag för gänget blev ett Cert och fyra CK!!
Grattis Wilma, till ditt första Cert!!
Tack Ingela, för transporten!!
TACK Ingela och Kerstin, för hanteringen av min hund!!!!
13 Juni
Oj då, en till…
Efter veckor i vånda, bokningar och avbokningar så har jag nu, mot min sambos vilja, utökat familjen med en hane till. (Det är tur för jämlikheten att jag har några tjejer i hönshuset.)
Han är ca året och bodde från början hos en karl i en lägenhet. Men när mannen skulle flytta ihop med sin gravida dam tog han sitt pick och pack med sig men lämnade kvar sin katt Nero!
Katten bodde ensam i en tom lägenhet i över en månad!
En granne kom var fjärde dag och gav den mat!! Sedan gjordes en polisanmälan och Nero fick komma till mitt jobb.
Jag fastnade direkt, vilken mysig katt, kanon temperament och helt underbar!
Så efter mycket velande så är han nu hemma hos oss. Men det blir inte alltid som man har tänkt det. Jag trodde att Bosse skulle vara det största problemet. Men så blev det inte, det var barnen. Katt stackan har aldrig i hela sitt liv sett eller definitivt inte hört ett barn. Han blev livrädd när ungarna var i farten, vilket dom alltid är utom när dom sover.
Men han har fått ett tag på sig att vänja sig, för han var och är jätte gosig mot alla andra. Och när små killarna väl kunde vara tysta och stilla så kunde dom också klappa honom.
Nu när det har gått ca en och en halv vecka har nya katten acklimatiserat sig ganska väl, han får inte hicka och går och gömmer sig när små killarna kommer längre.
Zeb och Nero var det inga problem med. Även om Nero troligen aldrig sett en hund tidigare heller, men Zebbe är betydligt lugnare än barnen. Så efter drygt ett dygn låg katten avslappnad på golvet framför hunden.
Kaj har däremot fått lite att fundera över. Dom fräser lite åt varandra första dagarna men bråkade inte i alla fall. Efter ytterligare några dagar så kom dom på att dom skulle vara polare, så nu far dom omkring så mattorna ryker!
6 JuniDen årliga vakthunden!
En natt om året förvandlas Zebbe från ”familjehund” till ”hel skärpt vakthund”.
Eftersom vi har båt, så har vi också en båtplats i en båtklubb. Detta innebär en del följd fel om man nu så säjer.
Nattvakten är den största! Men det är bara att bita i det sura äpplet. Packa ihop familjen och åka ner till båtklubben.
I vanliga fall brukar vi ha sjösatt vår egen båt så här års, men i år tänkte vi låta den ligga på land eftersom den inte kommer att hinnas med pga. husbygget.
Så det blev till att boa i bilen i år i stället.
Det hade små killarna absolut inget emot. Dom tyckte det var jätte spännande och mysigt att krypa ner i sovsäckarna i den ny bäddade bilen. Efter mycket busande och fnissande så slocknade dom till slut och jag också.
I och med det så fick Bosse ta första vakten.
När han började krokna blev det min tur. Zeb har sin tur hela natten, för ingen vill gå utan honom. Han brukar vara pigg och alert hela natten.
Hitintills så har vi haft en väldig tur med vädret på våra vaktnätter och det tackar vi för. Det blir så mycket vackrare vid soluppgången då.
Det är bara en gång om året som jag är uppe klockan tre på natten och fotar men jag gör det desto mera då.
Det är underbart med alla fågelläten och morgonens första solstrålar!
Månen får straxt ge vika!
Som jag gick där på min arla fotosafari så höll jag på att kliva på denna lilla krabat. Den var ett steg framför mig när jag upptäckte den. Zeb har förövrigt inte upptäckt den ännu!
Den låg blick stilla och litade på sitt kamouflage till hundra % och efter den här erfarenheter är den troligen fullständigt övertygad om att den aldrig mer behöver bli jagad.
Som tur var så var harpalten det mest puls höjande som hände den här natten, inga bovar eller banditer!
29 Maj
Slit och släp!
Dom senaste veckorna har all ledig tid lagts på ”operation båt” känns det som.
Bosse och hans syster Elisabeth ärvde en båt efter deras pappa. Den har vi nu kämpat med hela helgerna och delar av kvällarna. Båten behövde en ordentlig till fixning. Men nu glänser den och är fin, fin i skick som ny!
Det ska bli så skönt när den är såld.
Men det har inte bara varit slit och släp, vi har haft det väldigt trevligt också. Vi har väll aldrig träffat Elisabeth och Kenneth så här intensivt förut. Det har i sin tur resulterat i att hundarna har börjat slappna av. Zeb har gärna velat påminna Sacco om att det är han som är chef. Varpå Sacco inte har vågat göra några större utsvävningar ifrån matte. Men nu värkar det som om dom båda har kommit på att man kan ha riktigt kul ihop i lekens virvlar!
Både hundar och ungar har fått roat sig själva eller varandra bäst dom har kunnat. (Jag och Lisa har faktiskt smitit i mellan med några bud föringar och något spår i alla fall.)
Kaj har sett till att ingen har missat honom heller. När Lisa var klar med fin putsningen av överbyggnaden, då kom Kaj med leriga tassar och gick ett varv runt hela båten! Han är så duktig så!
För alla er som bantar, tänker
banta eller har bantat! Nu kommer en ny
|
||||||
Den som är frisk har många
önskningar.
Den som är sjuk har bara
en!
|
||||||
|
När
Zebbe kommer rusande över gårdsplanen. Då kan Kaj
stå på lur och sätta av i full fart (jätte kaxig
med skjuten rygg, bredsidan mot och svansen rättupp)
på kollisionskurs mot hunden. Han försöker hoppa
på Zebbe, men av farten fladdrar katten in under
hunden och gör några kullerbyttor. Medan hunden knappt
märkt något. Men ”Tudor-katten” är inte ledsen för
det, han gör snart ett nytt försök att fånga Zeb!
stycken
nykläckta kycklingar! 
Sju
stycken små busungar och deras mamma Vizca, det var
minirottisar vart man än tittade, under bilen, i
sandlådan, bakom lekstugan, på rutschkanan överallt!
I
dag var vi i Vidja och gick spåret i anlagsklassen.
Resultatet blev godkänd. 
Men
han blir inte besviken när han måste vända.
För om det inte är till skogen vi ska, så
är det andra alternativet ÄGGVERKSTAN!
Vi
har varit hos Ingela(vän i vått och torrt)
och hennes Rottistik Vizca som har en kull
underbart gosiga Rottisvalpar!
Vizca
såg lite orolig ut när Rickard började skava
omkring bland hennes barn. Jag förstår henne
fullt och fast för jag var ännu oroligare.
Men ingen valp kom i vägen eller i kläm.
Säsongen
har börjat…idag var
vi på utställning i Sollentuna.