Blogg 2008
17 December
Livsgnistan är tillbaka!
Familjens minsting, Rickard 5 år, har varit rejält sjuk i flera veckor. Det började första helgen i november. På kvällen efter folkracen.
Feber, ont i bakhuvudet och kräktes. På måndagen var vi till vårdcentralen för då hade han fortfarande ont, plus att han var svullen bak på huvet och även på sidan av halsen samt förkyld. Beskedet blev att han hade svullna lymfkörtlar på grund av förkylningen. Men för säkerhets skull så tog dom lite blodprover, som var ok.
Vi blev hemma en vecka med en ”förkylning”.
Veckan efter så var Rickard på benen igen och tillbaka på förskolan.
Sedan började det på allvar!
Han fick ont i huvudet, ibland feber, kräktes till och från och blev stel i nacken, så pass att han inte kunde vrida på skallen utan vred hela överkroppen istället. Pep och gnydde om nätterna och var allmänt mossig. Tillbaka till vårdcentralen, fick remiss till akuten på Sachsska Barnsjukhuset. Ett gäng timmar senare, och flera prover senare, blev han ordinerad Iprem (Ja, jag vet syrran, det ska stå Ipren). Mot värken och inflammation i nackmusklerna. Det skulle bli bättre om några dagar, blev han sämre fick vi komma tillbaka. Tack, det var ju snällt!
Han gick på Ipren!
Efter 4 till 6 timmar fick man hälla i honom en ny dos för att han över huvudtaget skulle orka sitta upp eller kunna sova utan att gny av värk och olust i kroppen. Fortfarande med samma symtomer som förut men nu började han tappa hår på huvet där han hade ont också. Utan medicin i kroppen var han varken bättre eller sämre!
Till vårdcentralen igen. Denna gången ville läkaren ge Rickard en hudsalva innan han förstod problemet på riktigt, och när han väl gjorde det så fick vi en ny remiss till akuten.
Massa väntan, undersökningar, bedövnings plåster och provtagningar senare kom dom fram till att dom hittade inget fel! Men ungen var ju helt sänkt! Dock inte tillräckligt akut, så vi skulle få en tid till Dagsjukvården för vidare utredning.
En vecka senare fick han komma dit, måndag och 1:a december hade det blivit då.
Nu hade det även börjat klia i huvudet och så hängde inte vänstra ansiktshalva med riktigt längre när han skulle göra massa olika grimaser som ingick i undersökningarna.
Dom hade han fått gjort även på akuten men då gick det bra.
Borrelia var starkt misstänkt, även om blodproverna som var tagna tidigare inte visade på det. Man kan ha det endå tydligen. Men för att utesluta risken för att det skulle vara en hjärntumör så ville dom röntga hjärnan på honom först, innan dom tog ett ryggmärgs prov för att hitta eventuell Borrelia. Rickard fick tid till röntgen på torsdagen.
På onsdagseftermiddagen fick vi träffa narkos läkaren och dom kolla att allt var ok inför sövningen. Han skulle sövas för att han måste ligga helt stilla under röntgen, och mitt i alltihopa så kändes det ganska bra. För om dom inte hittade något fel i huvudet på honom så skulle dom ta ryggmärgsprovet när han fortfarande sov. Det provet är tydligen ingen trevlig upplevelse och vid det här laget var Rickard rejält trött på allt vad sprutor och provrör hette. Så det hade inte blivit lätt med honom i vaket tillstånd.
Dagen efter var det dags.
Usch, vad det var jobbigt! Det var fjärde gången han blev sövd och det är lika obehagligt varje gång.
Jag hade honom i min famn och så försvinner han bara bort och blir helt lealös.
Nu känner jag att jag tappar tråden eller vad man säger. Hur som hellst.
Hjärnröntgen visade att allt var normalt där inne i alla fall. Så då på direkten tog dom det andra provet och första svaret på det skulle vi få under dagen.
2,5 timmar senare vaknar min lilla hjälte upp! Trött men tapper!
Under eftermiddagen kommer första provsvaret. Han hade med största sannolikhet Borrelia!
Efter helgen skulle vi få svaret som bekräftade det hela. Men redan nu satte dom in antibiotika. Via dropp! Nu var det lite bråttom att få stopp på det hela eftersom det gått så långt. Vi skulle komma tillbaka nio dagar för att få medicinen in droppad i den lilla sjuka kroppen.
Redan efter två doser vände det!! Han började bli bättre!!
På söndags morgonen kom han ner i köket och såg sådär härligt pillemarisk ut som bara han kan! Det var första gången på flera veckor som vi kunde se gnistan i blicken igen!!
Så nu är livet som vanligt igen, förutom att det nu känns ganska bra även när han sätter sig på tvären! Man får helt enkelt en annan syn på livet efter en sådan här psykning!
Och vad är då en släng av Borrelia, när det finns så mycket värre man kan drabbas av?!
Av alla onda ting så var det här en av dom bättre! HAN ÄR FRISK NU utan några me’n!!
Rickard leker doktor med pappa!
29 November
Vilda möten
Jo, jag tackar ja’!
Något som jag har väntat på i flera år har äntligen blivit värklighet!
Idag har jag åkt snålskjuts på min svägerska Lisas födelsedags present. Vi har varit och hälsat på Kolmårdens vargar, Tromb, Korax, Izor och Atlas.
Det var så mäktigt och fascinerande, det går inte att beskriva i ord, det måste upplevas helt enkelt!
Jag hade vargdrägel i hela ansiktet efter alla pussar!
Men jag gör gärna om det igen!
Tack Lisa för en trevlig och oförglömlig dag!
15 November
Utmanad
Jag har blivit utmanad att skriva 7st alldagliga eller knäppa saker om mig själv. Plus att vidare utmana 7st andra personer, men eftersom det inte riktigt är min grej så hoppar jag över det.
Fast jag är inte snålare än att jag kan bjuda på att berätta 7st saker om mig själv än då!
- Laga mat är bland det värsta jag vet, så om det gick skulle jag mata hela familjen med torrfoder.
- Jag har klämt högra lilltån i en bandtraktor.
- Jag har den bästa syrran som finns i hela vida världen och min mamma och pappa är världens bästa föräldrar.
- Jag har bytt blöjor på min äldsta son, på Bert Miltons toalett i hans lyxvilla på Värmdö.
- Har skrivit blogg på Expressens hemsida som ledde till att jag fick erbjudande om att skriva blogg åt TV4.
- När jag blir stor vill jag bli hundförare inom polisen.
- Jag var över 30 innan jag fattade att jag hade dyslexi.
4 November
Team RaceHorn
Det var folkrace i lördags, Halloweenracet på Högstabanan. Denna dag bjöd på strålande sol och en hel del spänning, just vad man vill ha.
För dagen var det Tommy och Danne som representerade Team RaceHorn! Tommy är med i dagens första start, han kommer raskt underfund med att det ÄR HALT, halare än han trott! Det blir en 4:de placering i 1:a heatet.
Dannes första heat slutar med en ny upplevelse. Han får åka gafflar ut från banan! Meckande och riktande i blixtens fart gör att Danne snart är tillbaka igen.
I Tommys andra heat är även skolkamraten, folkracelicenskurskamrat och klubbkompisen Roger med. Roger tar starten före Tommy men han kommer sedan om. Efter sista kurvan i sista varvet alldeles före mål försöker Tommy köra om 2:an, men får släpp och snurrar istället! Men med huvet kallt så kastar ”vinnarskallen” i backen och backar över mållinjen precis framför Roger som ligger 4:a!
Inför sista kvalomgången har nu båda 7 poäng! Och dom startar otroligt nog i samma heat igen! Roger tar ledningen framför Tommy även denna gång med sin gröna SAAB men kommer för långt ut i en kurva och fastnar i leran. Tommy glider om och han kör i mål som 2:a!
Nu var frågan, skulle det räcka för en plats i finalen? För säkerhets skull så byts det däck lite snabbt och när det är klart, blir det också klart att Tommy är med i B-final!
Danne var snubblande nära en 2:a placering men snurrade bort sig i ivern och slutade som 4:a istället. Men han tog revansch på sig själv och kom 2:a i sista heatet istället.
Så var det dags för finalerna.
Först går seniorernas C-final och sedan är det B-final för juniorerna.
6st bilar står för start och nu är det 5 varv som gäller istället för 3.
-Hjälp! Tänk om Tommy glömt att det är 5 varv nu!
Hur hispig får en mamma bli…? Men nu är det för sent, han har ingen kontakt med omvärlden nu inte! Det går inte att påminna honom. Bara att hoppas på det bästa!
Starten går, Tommy är näst sist av startplattan, men två bilar kör bort sig redan efter krönet. Nu har han två framför sig, han kommer ikapp 2:an och ligger bakom å stressar. När det är ett varv kvar får han som ligger före en fluring och snurrar bort sig! Tommy glider upp på en 2:a plats och går så också i mål!
Det var första gången Tommy stod på pallen, 2:a i B-FINAL!
Samt dagens bäst placerade hemma förare!
Som kuriosa, så är han omnämnd på mittuppslaget i vår lokaltidning idag!
I folkrace kan allt hända!
19 Oktober
Nu kommer förra helgens rapport! Bättre sent än aldrig!
Min syrra och jag tog hundarna med oss för att åka till Sundsvall. Där skulle vi förena nöje med nöje! Vi skulle hälsa på och bo hos vår farbror och hans fru samt ställa ut hund!
Vi blev mottagna och har haft det som på värsta lyxhotellet! Underbart god mat och fullservice, vi blev riktigt bortskämda. Och inte nog med det, vi hade inga barn med oss! Vi kunde slappna av totalt! Bara en sådan sak!
På lördagen var det Mittnorden utställning som gällde. Zebbeponken travar glatt hem sitt 4:de CACIB! Så nu har han ett från varje nordiskt land! Dock inte från Island,ännu;)!
Söndagen bestod av utställning den med, nu var det Sundsvalls BK som var arrangör. Zeb tar ett CK med sig därifrån! BIR båda dagarna blev den stiliga veteranen KORAD LPI LPII SUCH Nasherhaus Aucassin 11,5 år gammal!
Det var en händelse rik helg och vi konstaterade att vår farbror som troget följde med på båda utställningarna, han fick uppleva en ny värld! Långt från flygplan och bilar…
Här firas det! Kaj vill också vara med och smaka!
7 oktober
En till sicken kille!!
Denna gången är det Zeb som har slagit på stort!
Vi har varit på ytterligare en världsturné och denna gång var vi tillbaka till Norge.
Förra gången vi var där fick Zeb ett Cert men det var på ”fel” sorts utställning så det räknades inte. Men nu var det ”rätt” sorts utställning i alla fall så förutsättningarna var dom rätta.
I glada vänners lag stack vi iväg mot Kongsvinger i Norge.
Vi mellanlandade i Jössefors för att sova och på söndagsmorgonen for vi sedan vidare.
Zeb hade rottisdamerna Wilma och Vizca med sig som också skulle ställas ut. Det var Zebbes tur först.
Zeb glad i hågen som vanligt, travar hem CK, cert, CACIB, BIM!
Helt fantastiskt!!
Och vips så var han NORSK och INTERNATIONELL UTSTÄLLNINGSCHAMPION!!!
Min bästaste Zeb hade gjort det igen!!
Tänk att ibland får man precis det man önskar. Det tog en stund innan jag kom ner i varv sedan kan jag villigt erkänna.
Men när ordningen var återställd efter Zebbes framträdande så blev det så småningom rottistjejernas tur. Wilma intog ringen med mig i sällskap och Vizca hade med sig Jenny. Tjejerna fick varsin slät etta.
Vi samlade ihop våra saker och sedan fick vi åka hemåt. Borta bra men hemma bäst!
Tackar Ingela och Jenny för en kanon helg!
Och tusen tack Jenny för lyckovätten Bill från Billingeberget!
( Jenny har bidragit med några foton också. Tack igen!)
9 September
Sicken kille va!!
Oj, oj vilken helg, det har varit fullt påslag från lördag morgon till söndag kväll!
Det har varit folkracetävling i 190!!
Att Tommy skulle köra det visste vi sedan länge. Men Bosse har under resans gång fått återfall och tagit om sin förarlicens. Så han skulle nu dela bil med Tommy, för han ville också vara med och leka på banan. Eftersom dom kör i olika klasser så var det inga problem. ( Jag sa åt Bosse att han INTE fick köra sönder bilen för Tommy!)
Syrran och hennes gäng skulle också köra och även där gjorde pappan i huset comeback.
Själv skulle jag vara funktionär för första gången. Jag och min pappa fick stå på banan som flaggpost i ett såkallat rör tillsammans med en mer erfaren funktionär. Man ser tävlingen bra där ifrån, men det gäller att vara med hela tiden. Man måste ha full koll på så ingen bil kör av och på oss från ena hållet, samtidigt som man måste ha koll på vad som händer på sträckan efter oss för det är den vi ska flagga för och ta hand om ifall det händer något.
På söndagen var syrran med i röret istället för den andra. Då hade vi fått lite grepp om det hela. Det var ett väldans viftande med flaggor i olika färger och bogserandes på avåkta bilar hela helgen.
Men en av dom som inte åkte av var Tommy. Han har kört grymt bra båda dagarna!
Det var två heat i varje klass på lördagen, 6 bilar i varje start. Tommy kommer in som 2:a i första och som 1:a i andra! Han låg 3:a totalt för dagen av 33st juniorer!
Första heatet på söndagen blir en ny erfarenhet. Han kör till sig en 2:a placering, men får svartflagg vilket betyder att han är diskad!?
Ingen fattar någonting, absolut ingen! Det är vilda diskussioner i depån!
Svartflagg får man om man tex har gjort en ful tackling, kört på någon så som man inte får. Men det hade inte Tommy gjort. Det var visserligen en samman stötning men inget som skulle svartflaggas.
Men efter protester mot domslut, godkännande av den och prat om omstart av heatet och samtal med bilsportförbundet, läsande av mer paragrafer, enskilt samtal i styrelserummet osv. så slutade det med att domaren dömer. Även om högsta domaren tyckte att det var fel ( det är flera domare som dömer) och dom andra också. Men Tommy fick 0 poäng istället för 8 på det heatet.
Fjärde och sista starten i grundomgången slutade med en 3:dje placering.
Nu var det spännande, skulle Tommys poäng räcka till en plats i finalerna?
Jaa! Han kom med i B-finalen! Och som tur var, så även om han inte hade fått svartflaggen så hade inte poängen räckt ända till A-final i alla fall. Det var ganska skönt att den inte spelade någon roll. Det hade varit bittert annars!
Så äntligen var det då dags för finalerna, efter 3st olika klasser med totalt över 200 startande.
Nu var det grymt spännande, för den som vinner B-finalen får en plats i A-finalen!
Det är fem varv som gäller nu i stället för tre, mycket kan hända! Alla förare är nu riktigt taggade och satsar allt!
Det blir en mycket jämn start iväg bort mot krönet och över, men där kommer en bil på tvären och rullar framför dom andra ner i kanten och av banan! Två bilar hakar i varandra, fyra bilar fortsätter och Tommy upp i ledningen!
Men då kommer ännu en erfarenhet. Rödflagg, heatet bryts!
Ambulans in på banan till killen som rulla, han fick en rejäl resa! Som tur var så var det ingen större fara, han var med vid prisutdelningen sedan.
Efter några andra finaler blir det omstart av juniorernas B-final.
Tommy får en dålig start den här gången och kommer sist av startplattan. Efter krönet har han tagit sig till fjärde platsen, som han lyckas hålla alla fem varven trots ytterligare en ny erfarenhet. Han får nämligen punka på ett bakhjul någon stans på 3-4 varvet!
Alla kommer lyckligtvis i mål detta heat, men det märktes på farten att ungdomarna var lite tagna av tidigare upplevelse.
Tommy slutar som 4:a i B-finalen på sin tredje folkracetävling!!
Dom andra två tävlingarna har han varit snubblande nära finalerna, men nu kom första bucklan!! Inte på bilen då, utan upp på hyllan!!
Bosse då? Jo, han körde bra han med och fick faktiskt lika många poäng som Tommy. Bara det att han kör i seniorer och fick då en 51:a placering av 141( konkurrensen är lite hårdare i den klassen). Men för att inte ha kört folkrace på över 15 år så var det inte illa pinkat, som speakern sa!
2 September
Tyvärr har jag flera hobbyer!
Ibland, dock alldeles för sällan, tar jag mig tid att måla på glas. Det brukar bli till jul, till någons födelsedag eller om det är något speciellt.
Det är synd att tiden inte räcker till till sådant man tycker är kul. Men man kan inte hinna med allt. Eller så gör man fel prioriteringar helt enkelt.
Strunta i matlagning och disken till exempel, men då skulle jag ju vilja träna mer med Zeb,( eller tycker ni blogga? ) så då hinner jag inte med att måla i alla fall! Det är nog det där med prioriteringen som är boven i det hela.
Helt klart är det tur att det finns högtidsdagar så jag får sätta glasmålning först på ”hinna-med-listan”! Det kan bli allt från vinglas med hundar på till traktorer, motorcyklar och sagofigurer på burkar och kannor.
Och då, när jag väl kommer till skott, då kan det bli något till oss själva också!
20 Augusti
Mattes lilla sjukling!
Vår katt Nero, han från katthemmet. Han har efter att första chocken la sig, när han just kom hit, ampassat sig väl till familjen.
När Nero kommer gående över gårdsplanen hälsar han på en med ett MJAU i kraftig stämma. Gullekissen stortrivs när han ligger i någons famn och blir gossad med. Det kvittar vems. Barnens eller mitt eller gästers, det spelar ingen roll. Han blir så gärna klappad så. (Till skillnad från katten Kaj som vill vara med mitt i smeten men inte med mer kroppskontakt än nödvändigt.)
Det händer att Nero följer med på promenader likt Kaj. Det ser lite kul ut när man ibland kommer gående med två katter och två hundar i släptåg!
Kaj och Nero drar verkligen jämnt, dom gillar varandra skarpt. Dom stojar och busar men varandra både inne och ute för att i nästa sekund sitta och tvätta varandra.
Men nu är det ju tyvärr så att det inte bara är våra katter som är här hemma på tomten jämnt, ibland är det ett herrans liv ute och då är det en annan katt här och bråkar. Då är våra katter kvickt inne så fort man öppnar dörren eller ett fönster.
Nu i skrivandets stund ligger Nero på fönsterbrädan och beklagar sig för att han inte får gå ut.
Han har blivit jagad och biten i ena bak tassen av en annan katt. Så han har gått med ”fåntratt” på i en vecka nu och då naturligtvis med utegångsförbud.
Men han är verkligen världens snällaste! När det är sår vård på gång ligger han snällt still tills jag måste klämma ut var, det gör ont, så då behöver jag i-hållar-hjälp men inte mer än att Henric klarar av det. Sedan ligger han lugnt kvar tills jag är klar.
Inte har han rivit ner tapeterna heller även om han har varit instängd i huset sedan han blev skadad. Kaj hade nog varit igenom väggen vid det här laget om det varit han som var instängd.
Men nu är det bara ett par dagar kvar på penicillinkuren så sedan ska allt förhoppningsvis vara som vanligt igen!
7 Augusti
Äntligen Semester!
Efter tre år utan riktig semester så kom familjen iväg ut på sjön tillslut. Vi fick ett par härliga veckor i vår flytande sommarstuga på 38kvm med 3 rum och kök, dusch och wc samt ”altan” i valfritt vädersträck och varierande sjöutsikt!
Dags att gå ombord på Noaksark! Det är bara hönsen som ännu inte har fått varit med ut på sjön!
En av favorit vikarna
Eftermiddags fika på berget. Zeb fick slicka tårtfatet men det åkte ideligen ner i vattnet, så han fick bära upp det igen.
På promenad
Regnväder på fastlandet, men vi sitter på berget i kvällssolen och har det bra!
Det var ingen stor båt vid horisonten. Det var månen som kom upp!
Ena kvällen satt vi i godanro och svulla rökt fisk och räkor. Nästa kväll var vi på Båtshaket på Ålö och festa loss med Lovers of Covers!
Och ytterligare en kväll blev middagen så sen så vi fick inta den i solnedgångens sken. Den kvällen gick det inte att sitta på land för ön var invaderad av skogsmyror. Vi stannade bara över natten!
Mycket bad och simning har det blivit!
Men även en och annan hundaktivitet. Zebbe ligger och passar "sin" träningsutrustning så han inte ska missa något.
Man behöver inte vara ensam på sjön, det finns gott om måsar och trutar. Och vi hade turen att se både säl och havsörnar!
Det finns beboda öar också. Som denna, här bodde det får.
Vi var en sväng in till Trosa för att shopa lite. Det var så propp fullt i gästhamnen så vi fick läggatill mitt i stan!
På hem vägen fick vi vänta på broöppning och passera genom Dragets kanal.
Henric och Rickard fick upp sina första abborrar!
Även den här natthamnen bjöd på en vacker utsikt från "sovrummet"!
Sista dagarna på sjön var Zebbes egna rottistjej Wilma med. Mer badglad hund går inte att hitta. Hon simma och simma, bara för höga nöjets skull! Behövdes inga pinnar där inte. Tillslut var jag tvungen att ta upp henne ur vattnet, för jag var orolig att hon skulle sjunka på grund av utmattning. Hon måste ha varit säl i ett tidigare liv.
18 Juli
SEMESTER!
8 Juli
Vi var också där…
Det finns inte många hundmänniskor som har missat att det har varit WORLD DOG SHOW här i stan! I dagarna tre har det varit hundutställning!
Jag insåg på ett tidigt stadium att det blir bara en chans i livet att få vara med där.
Så den måste man ta! Sagt och gjort in med anmälan.
Rasgrupp 2 och 4 skulle gå den första dagen.
Zeb och jag var på plats i god tid. Så vi tittade på andra vackra Hoffar och snackade med vänner och bekanta i lugn och ro. Men när det började dra ihop sig till Zebbe ponkens tur då var jag allt lite nervös. Det var ju faktiskt Världs Utställning vi var på, 112 Hovawart anmälda!!
Det var 5st hundar till i championklassen och som vanligt så gled Zeb runt i ringen glad och lycklig!
Det slutade med ett rött band och bedömningen Very good för Zebbes del!
När vi lagom hade samlat oss efter vändorna i Hofferingen, då ringde ”reservhandler-telefonen”. Jag var som tur vad redan innan informerad om att det eventuellt kunde bli krock i Rottweilerringarna.
Nu blev det till att rycka in. Det fattades folk helt enkelt. Flera hundar skulle visas samtidigt i olika ringar.
Jag tog Zeb med mig och stormade iväg tvärs genom hela alltet. Väl framme vid Rottistikarnas ring fick jag min vän och instruktör Ingelas Vizca (Gårdvarens The Winner Takes It All) i min hand istället för Zebbe.
Lite snabb uppvärmning, sedan in i ringen! Här var det totalt 12st champion-tikar som skulle studeras. Denna domare ville förutom det vanliga även se hundarna i skritt.
För Vizcas del slutade det på samma sätt som för Zebbe! Rött band och bedömningen Very good!
Efteråt undrade jag om det hade med färgen på tröjan att göra. Den var röd. Båda hundarna som jag visat hade fått röda band. Flera andra som hade rosa tröjor fick rosa band till sina hundar. Ska tänka på det till en annan gång!
Innan vi var nöjda såg vi till att shopa lite också!
Med trötta fötter och slut i rutan blev vi sedan hämtade och hem körda.
Jag summerade senare dagen och insåg, att jag hade visat två championhundar av mycket god klass från två olika raser på WORLD DOG SHOW 2008!!
Zeb flörtar med Vizca!
23 Juni
YYYiiihhaaa!!!
Det finns ju en anledning till att Zeb heter Zeb!
Om jag skulle varit född på en annan plats och en annan tid, så skulle det ha varit i Vilda Västern, någon gång i första halvan av 1800-talet!
Det hade varit en utmaning och en ordentlig upplevelse!
Men jag har gjort en del för att provsmaka västern, vicket fall.
När jag jobbade som djurskötare på en mjölkgård i Linköping så var inspirationen som värst. Då hade jag även häst och det slutade med att jag drev kor med full cowboymundering; hatt, jacka, chaps, sadel m.m
Jag och Talang, som hästen hette, kom till och med 4:a på en västern tävling. (den ända vi var med på, men i alla fall)
Barndomens glada oskyldiga lekar!
Men kul var det!
Nyss hade min syrra sin 30-års fest!
Med tema Vilda Västern!!
Vi letade och samlade rekvisita i flera veckor.
Mina gamla cowboy grejer hade jag kvar. Förutom sadeln som jag sålde till Bert Milton i samband med att han var fodervärd åt den aktuella hästen. Men resten hade jag koll på var dom var, utom hatten!
Det värsta var att tillslut var jag inne på att min hatt var stulen.
Efter att ha letat i alla garderober, förråd, uthus och flyttkartonger och ändå så kunde jag inte hitta den. Jag hade inte sett den sedan vi flyttade hit för 3,5 år sedan.
Men så tidigt en morgon, när jag inte kunde somna om efter att ha varit på toa. Då kom jag på var den var!
I boxboden, i en flyttkartong, som det stod ”Tavlor” på!
Mycket riktigt, där låg den! Och jag som sett kartongen, men inte tyckte att hatten borde ligga där, så jag hade inte öppnat just den flyttkartongen.
Nu var det fritt fram för fest!!
9 Juni
…Och ur kaoset talade en röst till mig och sade:
Le och var glad ty det kunde vara värre!
Och jag log och var glad och det blev värre!!
29 Maj
Jakthund?!
Det kanske är så att Zeb har lite fågelhundsblod i ådrorna i alla fall. Antingen är det ett arv från min första hund, som var en Flatcoated retriever, som hoppat in i honom på något underligt sätt, eller så är det för att han tycker att det är så himla kul att jobba, strunt samma med vad!
Hur det än är med det så har vi varit på Tullgarns Slott där det var jakt-, hund- och fiskemässa. Swedish Game Fair.
Där fick vi tillfälle att prova på att apportera på riktigt fågelhunds vis!
Det var tävling på tid. Det gick ut på att hunden först skulle hämta en dummy som blev utkastad åt ena hållet. Komma in med den. Sedan kastades nästa dummy iväg åt andra hållet och hunden skulle apportera den också.
Både Zeb och jag tyckte att det såg kul ut, så klart vi måste testa tänkte jag!
Det var massa jakthundar och så vi.
Zeb var på G och ville iväg! Han var duktig och fick till och med beröm av domaren för att han var klok!
Sedan fick Zeb pris för att han var av ovanlig ras i jaktsammanhang!
Det blev till att prova på att vara björnhund också. Det var ett björnskin som låg på en radiostyrd rullstol.
Det var uppvisning med riktiga björnhundar. Attans vilket ljud det blev på hundarna! Zeb stod och såg på vid ringside och plockade fram helt nya läten. Ända nedifrån klorna kom morren och skallen!
Vi tittade även på när trickskyttarna Jocke Smålänning och kollegan Kenneth Aspestrand hade en unik show! Kolossalt duktiga!
Det blev en lång dag så det var skönt att ta en glasspaus innan vi for hem.
24 Maj
Bäst före datum?
Just nu har vi ”äggsjuka” höns. En höna ligger på ägg och två vill!
Dom två som vill, dom har inte fått behålla äggen under sig. Det räcker med en kull dunbollar. Men det fattar inte dom, så dom ligger där som två paddor.
Jag skulle ge hönsen sin dagliga dos av majs och spannmål. Det får dom ute i hönsgården.
När jag kom in i hönshuset så låg dom två hönorna utan ägg där som vanligt. Så jag kastade ut maten i hönsgården och gjorde det samma med hönorna. Annars äter dom andra hönsen och tuppen upp allt. Men nu fick ruvhönorna gottit också.
Men i ett rede var vår tamaste höna Märta, och hon hade inte kommit till ro ännu för att värpa.(Trodde jag) Utan hon stod där inne med två andras ägg under sig och dom äggen skulle jag ju hämta när jag ändå var där. Så jag tänkte att hon kunde få komma ut och äta medans det fanns något kvar hon också efter som hon inte kommit på plats i redet riktigt heller.
Så jag tar Märta lyfter upp henne och ställer henne i hönsluckan, då ser jag hur ett ägg precis är på väg ut ur hönan! Kvickt fram med handen! Plupp, så kom ägget!
Hon värper sitt ägg i min hand!
Sen går hon ut och äter!
Medans jag står där, med garanterat universums färskaste ägg i min hand!
Vem kom först, hönan eller ägget? Jag vet!!
19 Maj
UNDERBART, UNDERBART!!
Nu vet jag hur en bal på slottet är!
Eller, slott och slott, men ett dygn på en finlandsfärja stor som ett slott i alla fall!
Det hela började med att Bosse och jag fick en resa tur och retur till Mariehamn för två personer i LYXhytt ombord på Viking Lines Cinderella!
Det var våra goda vänner Peter och Iris som hade spelat till sig den på en golftävling. Men dom själva ville inte åka, så då fick vi det i stället. Snällt, va?!
Så i går eftermiddag dumpade vi av hund och ungar hos min syrra. Sedan fick vi skjuts till båten.
Avresa 18:00. 19:00-19:50 hade vi bokat Spa. Kurbad och halvkroppsmassage samt kropps scrub med eucalyptus-saltpeeling. 21:00 var det reserverat plats på Skärgårdskrogen för middag.
Vi hade insett redan hemma att vi skulle vara grymt hungriga om vi inte fick oss något till livs innan 9 på kvällen. Så på passligt nog hade vi tinade räkor som var tvungna att ätas upp snarast, så dom fick följa med plus lite tillbehör.
Så när vi intagit vår fina hytt med dubbelsäng, TV, kylskåp med bl.a. två flaskor vitt mousserande vin i, vattenkokare med the och kaffe atrealjer samt hårfön, då plockade vi fram vår medhavda matsäck. Vi hade det jätte mysigt när vi satt där och skalade räkor i lugn och ro och mumsa i oss.
När vi var klara var det lagom att gå till Spaet. Där badade vi bubbel bad en stund för oss själva innan det var dags för våra behandlingar. Lagom avslappnade och fina gled vi därifrån. Vi kollade in båt livet en stund innan det var tid för middag.
Vi åt en jätte god middag som jag inte fick ta kort på för Bosse, han tyckte att jag var pinsam då. Löjroms… nånting till förrätt och gösfile något annat som huvudrätt. Med en flaska gott vitt vin till.
Sen skrek min kudde efter mig! Men jag fick hålla mig uppe en stund till för vi skulle leta reda på en glassefterrätt.
Men det visade sig att det fanns ingen på hela båten, utom möjligen en glasstrut men jag hade ju spetsat in mig på Bananasplitt eller dylikt. Så det blev en slät fika och en drink i stället efter det. SEN fick jag sova.
I morse sov vi tills vi vaknade. Inga barn som hoppade på oss där inte!
Efter frukosten lullade vi runt en stund tills det var dags för Spa igen. Denna gång var det bokat Fot de luxe för oss båda tillsammans. Under 50 minuter fick vi fotbad, en peeling och massage på fötterna samt handmassage, nack- och hårbottenmassage. Vi tog det lugnt en stund i relax-avdelningen innan vi lämnade Spaet för den här resan. Så här rena och fräscha har vi inte varit sedan vi föddes tror jag!
Så var det lunch tajm. Helstekt fläskfile med kräftstjärtar och bearnaisesås någonting mm. Verkligen kanongott!
Nu ville jag gå och sova, jag som ständigt är trött och som sett fram emot att inte ha något annat att göra än att sova. Men icke sa Bosse! Vi skulle ut på däck och kolla plus handla i Tax Freen’. Sova fick jag göra när jag blev pensionär tyckte han.
Shoppa är ju alltid kul, så okej då!
Men till slut, när det var en timme kvar av resan då fick jag tio minuter för mig själv i hytten för vila. Medans Bosse kollade ute på däck för femtioelfte gången. Han var snabbt tillbaka för han blev väll sällskapssjuk direkt kan man tänka. Men vi tog det lugnt en stund och plockade ihop oss för hem gång.
15:30 var vi tillbaka på landbacken igen. En Taxi hem till syrran för att samla in familjen. Som bonus fick vi middag där!
GRYMT STORT TACK till Peter och Iris som såg till att vi kom hemifrån, och GRYMT STORT TACK till min syster som gjorde detta dygn möjligt genom att ta hand om alla våra barn!
15 Maj
Det har börjat gro!
Pappa och jag lämnade husbygget ett tag för att dona med tomten i stället. Det var ett behövligt avbrott, och roligare.
Började med att ”städa” undan allt junk som stod överallt. Det var bland annat en kompressor, en vedklyv, en trave pallar, diverse byggmaterial, stora stenar och en hel del andra ”bra ha saker”. Det är fortfarande prylar kvar men nu är det inte lika utspritt i alla fall, nu är det mer i högar kan man säga eller fläckvis.
Men det som skulle kunna vara själva gräsmattan är hyfsat prydlig, där är det bara leksaker nu och det kan jag leva med.
Sedan satte vi igång med stora jordbearbetningen.
Körde jord från åkern till före detta och blivande gräsmattan och sedan östes högarna ut. Där efter harva, kratta, plocka sten, välta och så.
Jag var raskt upp med ett staket! Innan hund, ungar, karl, Vilda Matilda eller någon annan böörna runt bland mina stackars gräsfrön. ( Jag har helgarderat. Staketet består av ett el-rep sådant som man har till kor och hästar, så om dom inte hade fattat piken så kunde jag kopplat till el-aggregatet också.) Men hitintills så har blivande gräsmattan fått varit hyfsat ifred. Zeb fattade snabbt att man inte fick gena över nysådden i alla fall, ungarna har det varit lite värre med. Men det är ingen fara, lite får fröna tåla!
Efter det, så av bara farten, så snyggade vi till den närmaste delen av åkern, där första delen av jordvärmeslangen är nedgrävd också. Där jämnades det ut, harvades, plockades sten och fixades.
Bosse ville göra potatisland eller viltåker, men jag stod på mig och sa GRÄSMATTA.
Viltåker. Inse vilken fästing härd! Nix, pix! Gräsmatta fick det allt bli.
Barnen vill ju spela fotboll mm någonstans. ( Läs: Jag vill ha en appellplan!)
Viltåker kan han ha mot skogen i stället.
Men som tur var så hade jag inte kastat på några gräsfrön där ännu.
Tommy ville prov köra sin nya folkracebil. Sagt och gjort. Ut på ny fixade åken bara! Lyckligtvis bor vi inte i radhus!
Men han fick ställa till rätta efter sig sedan.
Känner ni igen diket Rickard körde fast i? Den talangen har han ärvt av mig!
11 Maj
”Vad är väl en bal på slottet? ”
För ett par veckor sedan läste jag en inbjudan från Nybro Brukshundklubb, till deras GLASGRUKSUTSTÄLLNING i Äppelträdgården Orrefors Glasbruk.
Hur trevligt och inbjudande lät inte det!
Kastade mig på telefonen för att ringa syrran för att kolla om hon ville med. Jag såg en helg i lugn och ro framför mig, utan barn och karlar, bara hur mysigt som helst. Bo på hotell, hotellfrukost, middag på en mysig restaurang med gångavstånd till hotellet och inga hysteriska barn som inte vill, inget husbygge, inget hushållsarbete, bara syrran och jag och dess utom en hundutställning där man kan shoppa loss bland vackra glasgrejjer!
Syrran var med direkt. Det var precis vad vi behövde. Rymma hemifrån en stund helt enkelt!
Nu började det hela!
Jag hade läst fel på sista anmälningsdatumet, så det blev några extra telefonsamtal innan jag lyckades få in anmälan på Zeb i sista sekund. Turligt!
Sedan skulle det bokas hotell. Efter bokning och ombokning av hotellrum så hade vi äntligen fått rum där vi ville.
Men vartenefter tiden gick så började vår resa hänga på en skör tråd. Eventuellt, kanske, skulle Tommy köra sin första riktiga folkracetävling samma helg! Det ville varken syrran eller jag missa!
Så som först i torsdags morse var jag helt säker på att vi skulle dra. Innan dess var det ovist hur Tommy skulle göra.
Syrran däremot hade fått informationen av sin man redan på söndagen, ATT Tommy skulle köra.
Eftersom det som vanligt är väldigt mycket hela tiden, så hade inte syrran och jag pratat med varandra och stämt av på några dagar. Så hon fick raskt ställa in sig på resa igen!
Fredag eftermiddag, kaotisk som vanligt. Vi hade planerat att åka vid tre. Vi kom iväg halv sex. Men då hade vi börjat resan med att stanna i Västerhaninge för att äta och handla lite choklad, till vinet som vi skulle fira med när vi kom fram.
Sedan for vi glada i hågen söder ut! Vi hade enligt uppgift ca fyra timmar i bilen framför oss.
När vi kom till Norrköping hände något! Helt plötsligt så vibrerade ratten och hela bilen med för den delen! Så vi blev tvungna att stanna på första bästa ställe. Eftersom jag inte visste hur illa det var eller hur länge vi skulle bli stående så valde jag en plats lite av från motorvägen.
Stannade och kollade vad som kunde ha hänt och konstaterade att vänster fram fälg var näst intill glödhet! Men hitta inget fel förövrigt trots telefonkontakt med Bosse. Mest troligt var bromsarna!
Så det var bara att snällt konstatera att vår underbara helg försvann innan vi ens hann inse att vi var själva utan våra karlar och barn!
Men att åka vidare till Nybro var vid det här laget ingen bra ide’. Så det blev till att ringa hotellet och avboka vårat fina rum och dom underbara hotellfrukostarna.
Så där stod vi, en fredagskväll, i solens sken, på en öde väg vid en golfbana, med en het bil!
Efter dividerande hit och dit och telefonsamtal hit och dit så bestämde vi att bilen/fälgen skulle få stå och svalna, medans vi tog en promenad för att sedan sakta åka HEM igen.
Jaha, det blev till att vända norrut. Vi intog motorvägen i 80km/tim. Stannade vid Stavsjö för att kolla bilen som inte hade betet sig annorlunda än vanligt. Fälgen var som vanligt. Sval. Telefon rapport till Bosse och så åka vidare. Nu i 110.
Stannade vid Nyköpings bro. Fälgen sval och fin!
Nu deppade jag ihop! Det är ensak att behöva vända för att bilen går sönder. Men att åka hem igen med en bil som lika plötsligt som den går sönder blir hel igen, det var droppen!
Jag tror att någon manipulerat med den för att syrran och jag inte skulle vara för långt bort från våra familjer!
Som tröst i allt elände så gick vi in på macken och shoppa loss! Vi kom ut med några flaskor vatten!
Vi stannade några gånger till men allt lugnt. När vi väl var hemma igen dränkte vi sorgen i vinet och chokladen som vi skulle ha firat vår ”härliga” resa med.
Äppelträdgården, hundutställning, glasbruk, hotellfrukost, uteservering i aftonsolen, lugn och ro, men som sagt, vad är väl en bal på slottet…
8 Maj
Eftersom vi har fått två öron,
men bara en mun.
Så betyder väll det att vi ska lyssna mer
än vi pratar?!
24 April
Nu är det kört!
Efter att ha varit den enda i familjen med ett brinnande intresse, börjar jag nu få konkurrans.
Bosse har ju börjat sin jakt, med jaktstigar och riktiga jakter m.m.
Förutom att Zeb fick ge sig in i viltspårsbranschen, så har det inte påverkat mig så mycket, mer än att Bosse inte är hemma ibland.
MEN NU!
Nu har min Tommy, som aldrig förut har velat hålla på med någon sport eller idrott ordentligt, blivit biten!
Nu är det Folkrace som gäller!
Efter att ha varit med och hjälpt till att meka i ordning ”kusinen” Daniels folkracebil inför debuten, och även varit med på tävling, så fick Tommy provköra lite i fredags. Innan provturen så var intresset för folkrace lite lagom.
Men efter…oj, oj!
På stora fluffiga ljusblå moln kom Tommy hem!
Jag, hans inte ett ont anande mamma, fick raskt veta att han ville köra FOLKRACE!
Eftersom han äntligen vill satsa på något, så är det lika bra att haka på tåget.
Syrrans båda ingifta söner ska dessutom köra och det är ju alltid roligare om man är flera.
Så efter att svågern Björn ringt runt och donat lite, så kom Tommy med på en kurs för att ta förarlicensen redan nu i helgen som var. Tommy blev godkänd och om möjligt ännu mer sugen!
Jag har just insett att min hund riskerar att få ge vika för sonens bil!
Kan det vara möjligt?
Ja förmodligen, för vad gör man inte för sina barns skull! Det ska skjutsas, vara funktionär, göras vågen, utfodras, stöttas, plåstras om, och allt det där ni vet…
Som tur är, så är det inte folkracetävlingar varje helg och det måste säkert mekas med bilen där i mellan och det är inte min bit.
Så då får jag och Zebbe passa på att smita iväg på vårt!
Och Zebbe, å sin sida, han går nog lika gärna på biltävlingar som hundtävlingar, motor- och fartgalen som han är!
17 April
Vilda Matilda
Det börjar bli dags för Vilda Matilda igen. För det vankas jobb på högre höjder så som mera vindskivor.
Vilda Matilda är Bosses egna ”leksak”. Vi andra håller oss gärna på avstånd eller åtminstone på fast underlag när Bosse drar igång henne. Vilda Matilda är en sky lift, och hon skrämde vettet ur oss andra redan när hon kom. Vi har insett att det är förenat med livsfara att åka med henne så vi använder stegar, ställningar och stadiga tak istället när vi ska upp på höjden.
Hon kom hit på en maskintrailer och fick lastas av nere på stora vägen, för det var för trångt och bökigt för trailern att ta sig in i byn. Själva avlastningen gick bra, men sedan när hon skulle köras hem för egen maskin, då gick det så sakta så.
Det var på grund av något mekaniskt fel, så jag fick snällt ta vår traktor och helt sonika hjälpa till att dra i uppförsbackarna. I nedförsbackarna höll jag på att bli överkörd i stället, för bromsarna är naturligtvis obefintliga.
Man ska kunna svänga med alla fyra hjulen, men dom sitter på stela axlar så det får inte vara speciellt ojämnt där man kör, för då driver det inte eller så svänger det inte som man vill. Det, plus ovan husse och något ”mekaniskt fel” gjorde att premiärturen med Vilda Matilda höll på att sluta men förskräckelse.
Jag sitter i traktorn och bogserar sky liften. Nedför sista knäppan på byvägen innan oss, så ser jag hur sky liften närmar sig okontrollerat fort och i riktning mot diket.
Sky liften rullar på så dant att Bosse inte hinner/kan få hejd på den innan diket.
Jag ser för min inre syn hur Bosse flyger i en vid båge, från korgen där bak, över Vilda Matilda, vidare över staketet, in i hästhagen och kraschar!
Ett mirakel inträffar!! Med tre hjul i diket och det fjärde i luften stannar den vilt skenande sky liften!
Alla står vi med hjärtat i halsgropen, en puls på klart över medel och ett adrenalin påslag som heter duga!
Efter att vi samlat oss lite, så var det bara till att lägga klossar för hjulen så Vilda Matilda stod still, och sedan flytta runt traktorn och dra upp henne ur diket igen.
Sen pån’ igen bara! För hem skulle hon!
Denna gång gick det bättre. Så då var det ”bara” vår egen backe upp på tomten kvar. Tio ton som hon väger, traktorn fick slita hårt, lite halt var det också. Traktorn gick på bakhjulen uppför backen men fick med sig vildingen i alla fall!
Vilken dag!
Vilda Matilda lever fortfarande ett eget liv! Hon är inte att lita på, rätt var det är så får hon ett ryck. Man måste tex. oftast bogsera henne när hon ska flyttas, för hon bara vill inte.
Åka sky lift får Bosse göra själv!
Men vi är rörande överens om att man inte behöver bestiga berg eller hoppa fallskärm för att få en kick här i livet. Det räcker med att vara här hos oss!
15 April
Bästa platsen!
Efter att ha kastat en snabb koll på bilderna, här i bloggen, så inser jag att hemmets bästa och populäraste plats måste vara i Zebbes bädd.
Bädden ligger i köket och det är ju som bekant där det mesta händer. Där både börjar och slutar festen, barnen leker, maten lagas och djuren serveras.
Det har hela min familj lyckats greppa. Så dom gör gärna Zeb sällskap, i hans säng.
Jag har lyckats fånga dom flesta som brukar vara där på bild. Ni har redan sett två av dom. Men här kommer fler…
Efter en lång arbetsdag är det mysigt med lite gos. Om husse varit lite mindre så hade kanske hunden också fått plats i bädden, men ligga i knäet är inte helt fel det heller!
Tommy börjar bli lite för stor han också men än så länge går det bra. Och man kan ju bygga på höjden, så får till och med flera plats!
Ibland kan det bli bus. Som när Tommy terrar med sin radiostyrda bil.
Och i helgen hade vi besök av ”kusinen” Sacco med familj. Gissa vad!
Jo, helt plötsligt befann sig både Sacco OCH hans husse Kenneth i Zebbes dyna! Tyvärr finns det inget foto bevis på det, men i alla fall.
Zeb har helt klart den bästa platsen!
9 April
Tivoli!
Det brukar vara rena rama tivolit här hemma ibland, men nu har vi varit iväg på ett riktigt. Zeb fick också följa med.
Hovawarten King i filmen ”Hunden som log” (som förövrigt är grundorsaken till att jag har Hoffe) han fick gå på Gröna Lund, men Zeb fick nöja sig med ett gästande tivoli här i Västerhaninge!
Glada och lyckliga över att få vara där kollade Zebbe och barnen in alla olika åk attraktioner.
Barnen for omkring och ville åka en det ena en det andra. När dom hade bestämt sig för vilken dom skulle börja med så fick dom ta plats.
Kvar stod Zeb, pep och gnisslade för han ville också åka! Men hundar fick inte åka i bilarna. Hundar fick inte åka något alls, på det här tivolit, i över huvud taget.
Så Zeb fick snällt stå och se på när ungarna roade sig för fullt. Himla orättvist!
Jag undrar just vad han hade gjort om vi släppt honom lös. Radiobilarna hade han garanterat sprungit efter och jagat och skällt på. Mest troligt är att han hade hoppat baklänges framför dom, skällt och försökt bitit i dom!
Det var lugnast att ha Zeb i koppel det stod helt klart!
24 Mars
Jaha, påsken är nästan slut!
Skärtorsdagens lilla flygtur gick bra. Förutom att jag måste ha flugit helt galet, för plötsligt dök en skylt om kängurur upp! Snacka om en nätt liten omväg via andra sidan jorden bara…!
Tillslut var vi på rätt väg igen.
Väl framme insåg jag att vi häxor inte får bete oss hur som hälst, inte ens på Blåkulla. Även om just denna skylt inte påverkade mig personligen.
Men det var jätte trevligt att träffa alla likasinnade väninnor och katter!
Några av oss sågs och umgicks även på påskafton då det var hundutställning på Älvsjö mässan. Men då hade jag lämnat katten Kaj hemma för säkerhets skull. Jag fick med mig mellansonen Henric istället och så Zeb förstås. Vi hade en bra dag med många trevliga bekanta att prata med. Zeb var väll den av oss som trivdes bäst som vanligt. Att inte han får träningsvärk i svansen är konstigt, den som svajjar hela tiden!
Efter att ha fått ett CK i championklassen så höll vi på att missa bästahanhund, för jag ville dricka några klunkar vatten, och stod då puckat nog med ryggen till och var inte beredd på att det var redan. Så vi blev inropade i ringen igen och fick springa mera.
Tur att det finns dom som håller reda på oss. TACK!
När vi kom hem igen var det dags att titta till hönsen. Åh vet ni vad?
Tuppen hade lagt PÅSKÄGG! Han är duktig våran tupp, varje påskafton lägger han ägg!
Mars 19
Då var det dags igen!
Det har varit mer än vanligt rörigt här ett tag nu. Så det ska bli riktigt skönt att få åka bort en liten stund.
I morgon bär det av. Jag tar katten Kaj med mig bara, alla andra får stanna hemma. Det här är hans och min årliga resa. Jag har trimmat och provkört kvasten i flera dar nu, så det är bara att sparka igång den och dra!
Ska du också till Blåkulla så ses vi nog där!
Ha en grymt GLAD PÅSK!
/ Erica
10 Mars
Hjärnvärk!
Jag undrar om man kan få träningsvärk i hjärnan?
Jag är helt slut i rutan och har huvudvärk.
Fredag kväll, hela lördan och söndan har jag varit på kurs. Det var utbildning på kranar, för att få yrkesbevis på lastbilsmonterade kranar.
Vi var 8st deltagare, jag och 7st karlar. Fredag och lördag bestod av teori, söndag morgon var det dags för teoriprovet och efter det skulle vi göra några praktiska övningar också.
Det var väldans mycket information som skulle matas in i min tröga stackars skalle.
På lördags eftermiddagen fick vi sluta lite tidigare för att få tid till att plugga hemma i lugn och ro.
Lycka till, till mig!
Jag fick inte vara ifred någonstans för dom här ”rara små gullepluttarna” som också råkar bo här. Så det slutade med att jag helt sonika tog bilen och åkte iväg och satt på en parkering, i bilen, för att plugga.
Säkerhet, hydraulsystem, fly-jib, stabiliserande moment, spridningsvinklar mm.
Men efter att ha läst igenom boken och svarat på alla frågor i den igen, så kändes det ganska okej. Med tanke på att jag inte har suttit vid någon skolbänk på nästan 20år. (Jösses, börjar jag bli gammal…eller?) Plus att jag är dyslektiker, så var jag lite pirrig inför provet.
Söndag morgon, teoriprov.
60st frågor, man måste ha 48st rätt för att bli godkänd.
Jag hade 56st rätt!!!! Och inte nog med det, jag var näst bäst i ”klassen” också! Det var SÅ SKÖNT! Det fastnade lite i skruttet i alla fall! Jag som stundtals tror att det bara är mossa där inne!
Sedan var det tid för det praktiska testet. Det gick mest ut på att läraren ville se hur man hanterade kranen och att det gick lugnt och försiktigt till. Halva ligan kör kran dagligen, medans vi andra var mer eller mindre nybörjare.
Det var tre olika moment. Först skulle man lyfta ett däck genom en hinderbana. Sedan resa upp en stolpe och sist bygga ett ”timmerhus” av betongbalkar. Det gick bra för oss allihopa, men vi var rejält blöta och kalla efteråt för det regnade oavbrutet på oss hela tiden.
Till slut var det hög tid att tacka för en trevlig och omväxlande helg med mycket nya kunskaper!
5 Mars
Släkttryck!
Det har pikats om att det är för lite traktorer och dylikt med här i bloggen. Det är visserligen en hundsida, men jag inledde ju bloggen med att den kunde handla om det mesta.
Så då tänkte jag leda in det hela på det ämnet denna gång och inte vilka traktorer som hälst utan Traktorpulling!
I vår familj är jag ensam om att ha ett gediget djurintresse, de andra, de är betydligt mer intresserade av sånt som har fyra hjul.
Så då får man väll tacka någon för att man själv inte är helt ute ur matchen när det vankas ”fordonsprat” (eller hur säger man?) eller maskinmässor, bil-träffar mm.
Och så då Traktorpulling!
Men jag måste erkänna att det ÄR HÄFTIGT!
När dom startar igång en av dom värsta pulling traktorerna då känns det! Det bara vibrerar i hela bröstkorgen, och i marken!
Det är hörselskydd på som gäller!
En av dom värsta här i vårat avlånga land kallas Cougar.
Cougar är ingen vanlig traktor. Det är ett tävlingsmonster med fem motorer: två Donovanmotorer på 526 kubiktum, två KB Olds på 559 kubiktum och en Dart Big M på 510 kubiktum. Tillsammans kan de ge en effekt på 7 500 hästkrafter. Bränsleförbrukningen är tio liter - per motor och hundra meter.
Det finns värre! Europas värsting och håll i dig nu. Har tre Allison V12:or. Alltså trimmade bombplansmotorer från andra världskriget på totalt 9 000 hästkrafter!
Så finns det små söta också. Dom har ”bara” en vanlig trimmad bilmotor.
Det hela går ut på att traktorn ska dra en släde 100m. Släden blir tyngre och tyngre ju längre den dras. Att dra släden 100m kallas ”FULL PULL” och då går man vidare till final, ”PULL OFF”. I finalen är släden ännu tyngre och den traktor som drar längst vinner.
Traktorpulling körs i olika klasser. I modifierat 4 500 kilos tex. får man bygga en traktor av valfri motor, bakaxel och växellåda. Därför liknar inte dessa monster en vanlig traktor. Maxvikten får vara 4 500 kilo. Om man vill kan man plocka av en motor och då starta i klassen modifierat 3 500 kilo också.
Men det publiken väntar på är haverier! Hjulaxlar som går av, remmar som flyger, motorer som skjuter i bitar mm.
28 Februari
Tjänstgörande spelhall?
Vårat garage blev helt plötsligt invaderat av ett gäng tonårskillar, dom ockuperade stället med datorer, läsk, godis och sovsäckar. Det var fem grabbar från Tommys klass och så han själv förstås.
För att det skulle kunna gå att vara där i över huvudtaget, så fick Tommy sätta igång att städa i flera dagar i förväg. Det gick knappt att hitta golvet och än mindre att hitta arbetsbänken, men tillslut var det riktigt fint där inne.
Då var det dags för den roliga biten, att inreda haket! Sonen släpa bord, stolar, sladdar, dator, musik, mm för glatta livet. Då var det minsann inget snack om att det var tungt eller jobbigt. När allt var i ordning var det bara att vänta på polarna och deras datorer för här skulle "LANas".
Vid lunch ramlade det in spelsugna grabbar med sina datorer. Dom riggade upp allt och kopplade ihop datorerna med varandra. Sedan satte dom igång att spela. Vi serverade middagen i garaget så dom inte skulle behöva avbryta sin hobby. Senare på kvällen när jag var ut till dom för att säga, –Gonatt, var stämningen på topp!
På morgonen efter var inte stämningen lika hög! Sex stycken mossiga killar satt fortfarande och spelade. Dom hade sovit ca en timme per skalle i skift under natten! Då var det högtid för frukost rast. Hade dukat upp frulle inne så nu fick dom allt slita sig en stund.
Efter det så återgick dom till sina datorer. Men se på f-n!!
Helt plötsligt mitt på blanka förmiddagen, så väller det ut grabbar från garaget som tänker åka lådbil en stund!!! Vilket strålande initiativ!! Frisk luft var väll det absolut bästa dom kunde få om dom skulle orka spela mera. En tur med en överlastad lådbil som slutade med en kraschlandning gav killarna nya krafter.
Vi grillade hamburgare till lunch på altanen för att tanka mera friskluft. Efter käket så spela dom vidare.
Dom höll på till middagstid. Då var det ett gäng lik som samlade ihop sina saker och for hem. Mest för att deras föräldrar ville ha hem dom, än för att dom själva ville, om jag fatta allt rätt. Men dom var i stort behov av sömn så det gjorde nog inget.
Det var jätte trevligt att ha grabbarna här och allt gick kanon bra. Tommy somna raskt ovaggad tidigt på kvällen och sov som en stock till på fm. Nu syns inga spår efter killarnas invasion i garaget längre, mer än att det är ny städat!!
21 Februari
Nu är det gjort…!
Det är lika bra att erkänna direkt.
Jag har varit lite trött och krasslig plus att jag har haft fullt upp med att återställa ordningen här hemma, efter att själv ha varit på resande fot en helg. Men nu har jag tagit mig en stund vid tangentbordet så här kommer senaste rapporten!
I arla morgonstund på lördagen lämnade Zeb och jag hemmet för att vidga våra vyer. Vi for till Marie med Rottisen Peg och lämnade vår bil där för att sedan lifta med dom till Ingela och Pegs syster Vizca. Sedan in med alla i bilen för vidare färd mot Odense i Danmark. Nu var det utställning på G!
Resan ner till Odense gick jätte bra, förutom att jag kom på vad jag glömt. Pengarna! Hur senil får
man vara?!
Men ingen fara på taket. Marie hade redan planerat att leta reda på en bankomat i Danmark så då kunde ju jag ta ut nya pengar där också. Värre var att ingen visste vilken adress hotellet hade. Men det löste sig det också. Vi kom fram 1 ½ timme senare bara!
Efter att ha rastat av hundarna och installerat oss på våra rum så begav vi oss ut på stan för att hitta ett mat hak. Efter en god middag, trevligt umgänge och lång dag så var jag slut i rutan. Kudden ropade på mig så det hördes lång väg! Zeb och jag sa
-Gonatt. Och gick in till oss för att sova.
Söndag morgon skulle börja med frukost kl 7:15. Men tjejerna hade försovit sig. Dom hade suttit uppe och fnittrat och babblat hela natten, så frullen blev framskjuten en timme. Men tillslut så var vi mätta, rastade, i-hoppackade och på väg mot utställningshallen i alla fall.
Först ut av gänget är Zeb. Domare för Hoffarna var Zeev Trainin. Efter en stunds väntan blir det dags att inta ringen. Zeb glad och lycklig över att få komma ut på turné igen springer hem hela rasket!!
Han får inte bara Certet som vi var ute efter, utan han tar rubbet!!
Excellent, 1:a bhkl, Cert, CACIB, BIR och som grädden på moset blir han då
DANSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION OCH NORDISK UTSTÄLLNINGSCHAMPION!!
Hur glad får man vara?!
En trött stjärna!
Sedan var det till att förflytta oss till Rottisringen där Vizca och Peg vänta på sina turer. Tjejerna var lite slitna efter nattens tjatter men placerade sig i konkurrensen.
Vi hade en lång resa framför oss hem, så vi struntade helt enkelt i att vara kvar till finalerna. Det får bli en annan gång!
NU hade jag HEMLÄNGTAN! Så det var till att samla ihop oss och fara norr ut igen!
Vi släppte hundarna fria vid havet en stund först innan vi for iväg.Resan hem gick lika bra som resan dit.
Vilken kanon helg!
12 Februari
Nu gör jag ett nytt försök!
Jo, det jag skulle skriva sist var att vi har varit på släktkalas!
Zebs ”kusinbarn” fyllde 1 år! Det var förövrigt dom som var hemma hos oss i våras och hälsa på en dag. När Zebbe gick omkring och bara mös och tyckte att dom var hans allihopa!
Nu har dom blivit stora och stiliga ungdomar.
Med på kalaset var även några av Zebbes ”kusiner” med tillhörande människor. Vi hade en riktigt trevlig stund med fika och hundprat.
Det är ju så att Zeb har blivit lite miljöskadad. Han tror att han är en Rottweiler!
Och det är faktiskt inte så konstigt. Det började redan hemma hos hans mamma. Där träffade han sin första Rottis, Bizarr, en stor maffig hane som ofta kom på besök. Umgänget fortsatte sedan vid kurstillfällena och vid många tränings stunder. Kunde lille Zeb göra annat än tro att det var hans pappa? Nä, och han kunde inte fått en bättre plastpappa! Han var trygg, cool och lika snäll som han var stor, det ända felet kan möjligen ha varit att han hade för kort päls!
Efter några år dök det även upp Rottisar av tjejmodell i bekantskapskretsen. Det tyckte Zeb var en hit!
Helt plötsligt var det flera stycken med på kurserna och Zeb tyckte att han passade bra in i Rottisgänget. Så bra att han ibland ser lite frågande ut, när han blir in stoppad i Hofferingen på utställningar och inte i Rottisringen.
Zeb har ju haft turen att mer eller mindre haft tjejerna för sig själv. Tills nu nyligen då valparna börjar bli stora. Och då börjar finnas även i manligt utförande igen. Det är Zeb inte lika nöjd med, men Rottiskillarna är som tur vad inte så många.
Det är ett härligt gäng, vårat Rottisgäng, och vi är jätte glada över att vi får vara med er även om ni har kortare päls!! ;-)
Eller är det Zeb som är familjens svarta får…?
11 Februari
Typiskt!!
Det blir inget inlägg i bloggen idag!
När jag nästan skrivit färdigt, hänger sig det här tekniska undret som kallas för dator!!!
ALLT FÖRSVANN!!!
Jag gör ett nytt försök en annan dag…
6 Februari
Men hallå! Ursäkta mig!
Nu bara måste jag!
I går när jag var och lämnade barnen i skolan, så passade jag på att ta med Zeb på en fm. promenad uppe i samhället. Jag brukar försöka göra det eftersom vi bor lite off ifrån omvärlden. Vi behöver se och träffa folk och fä både han och jag. Men ibland undrar jag vad det är för fel på ”våran skog”. Där går i alla fall inga kokosnötter omkring!
Efter en timmes promenad så är Zeb och jag på väg tillbaka mot bilen. Vi går på en gångväg och jag har Zeb kopplad.
Till höger om oss är det skog och ut från skogen kommer det en lapphund travande. Den får syn på Zeb och sätter kurs rakt mot oss. Strax bakom hunden kommer matten, som nu börjar ropa på sin hund som fullständigt struntar i henne. Jag fortsätter att gå medans Zeb är väldigt nyfiken på den annalkande hunden som nu är precis bakom oss. Men han inser raskt att här blir det inget hälsa av så han fortsätter att gå. Vi lämnar hunden och dess matte bakom oss.
Samtidigt, längre fram på gångvägen kommer det två personer med varsin mindre hund emot oss. Jag noterade dom i samma veva som lapphunden dök upp. Men nu har vi kommit så nära som ca 20m.
Mannen har sin hund i koppel men kvinnan har sin dvärgschnauzer lös. Schnauzern har uppenbarligen tagit kurs på Zebbe den också! Kvinnan gör ingenting för att samla in sin hund. Jag kortar demonstrativt av Zebbes koppel men fortsätter att gå framåt.
Nu är jag irriterad! Varför låta sin hund gå fram till en annan helt främmande hund och hundägare, som dessutom uppenbarligen inte släpper fram sin hund utan samlar in den ännu mer.
När hennes lilla hund har kommit fram till oss och är nos mot nos med Zeb hör jag mig själv säga
-Han har en smittsam sjukdom!
Hoppsan, var fick jag det ifrån så raskt, tänker jag.
-Oj då! Säger kärringen.
Hennes hund har vid det här laget flyttat på sig för att inte bli övergått! Zeb och jag har inte stannat till en enda sekund under hela föreställningen och inte vänt oss om heller.
Vad som hände när lapphunden och dvärgschnauzern möttes har jag ingen aning om. Kan bara hoppas att schnauzermatten fick något att tänka på.
Lapphundens matte ansträngde sig i alla fall och försökte få fatt på sin jycke trots allt.
Det här är inte första gången som vi råkar ut för nonchalanta hund ägare.
En husse ropade
-Sur kärring! Efter mig en gång när jag hade föst undan hans hund från Zeb.
Han själv gjorde ingen ansatts till att kalla in sin hund förens jag tog tiken i halsbandet och bara drog bort henne från oss. Jag sa inte något ens. Men han tyckte tydligen att alla hundar ska få hälsa på alla. Han var inte heller medveten om att alla inte älskar alla tillexempel!
Tänk om man nu råkar ha en hund som mer eller mindre äter andra hundar eller kanske på riktigt har en smittsam sjukdom!
Lyckligtvis så har inte jag någon sådan, men tänk om. Då är det ingen höjdare med respektlösa hundägare som låter sina hundar storma fram. Det kan ju sluta med en katastrof!
30 Januari
På G...
Det känns som om jag har plockat ner min hund från hyllan och dammat av honom. Vi har börjat träna lite igen, så smått.
I förra veckan så la jag ett vanligt personspår. Inte långt alls, utan på tomten bara, så det var kanske 200m med 2st vinklar och med 4st pinnar och så slutet. Det fick ligga i ca 1 timme. Sedan var det dags.
Det var ju nästan 1 ½ år sedan Zeb gick ett ”vanligtspår” med pinnar. Vi har ju kört viltspår istället, och på senare tid har det inte blivit något spåra alls.
Så några spårpinnar kanske inte skulle fånga Zebbes intresse överhuvudtaget. Men jag ville testa, och se hur han skulle reagera.
Dammade av selen också och så började vi. Zeb går som tåget på spåret, tar första pinnen i munnen, vänder sig om mot mig, och ser jätte stolt ut.
-Kolla vad jag hitta! Skulle han nog ha sagt om han bara kunnat. Eller, han kanske sa det, men det hördes inte för jag tjoa och berömde honom som en tok!
Så vidare i spåret, mot nästa pinne.
Det gick upp över ett krön och där hade jag tänkt att lägga pinne nr 2. Men ångrade mig, när jag insåg att jag troligtvis inte skulle hinna komma över krönet själv för att kunna se när Zeb var framme vid den. Så jag hade vänt mig om och stått still i några sekunder innan jag bestämde mig för att lägga pinnen 5m längre fram. Vänt tillbaka till ursprungs riktningen och gått vidare.
När Zeb nu kom med nosen i backen så började han att nosa runt som attan just där jag stått och velat. Sedan fortsatte han vidare i spåret fram till pinne 2, tog upp den och såg sådär stolt och glad ut igen! Wow, duktig kille!!
Resten av spåret gick lika kanon. Han är en klippa! Det gick så himla bra, så jag fick blodad tand.
Så i lördags fm. när Lena med Rottisfröken Zyrran kom för att hjälpa oss med daton, då passade vi på att aktivera hjärnorna på våra hundar också. Efter operationdator gick vi till skogs. Där la vi varsitt spår och vallade sedan av en uppletande ruta.
Först ut var Zeb som inte varit i en seriöst gjord uppletande ruta på flera år. Han har letat saker som barnen gömt för honom visserligen, men i alla fall.
Zebbe fatta galoppen, stack ut och leta och hämta saker för glatta livet. Men rätt var det var kom en Rottistjej, som också ville vara med, instormande i rutan. Hon hade helt sonika slitit av haken på ”sheltiekopplet” som hon lånat. Då fick hon låna Zebbes koppel så hon skulle sitta fast ordentligt. (Hennes eget låg kvar hemma)
Gjorde ett nytt skick med Zeb. I rutan låg 3st saker. Han sticker iväg och straxt efter kommer Zyrran farande igen! Hon knep ena saken framför Zeb men han var inte ledsen för det. Han behöll koncentrationen jätte bra även om det kom en böna in i arbetet.
Denna gång var det ringen i hennes halsband som gett vika.
Zebbeponken jobbade på strålande, kom in och lämna prylar och stack glatt iväg ut igen efter nästa. Det var bara ”sandlådsspaden” som han inte ville ta riktigt även om han hittade den raskt. Men jag kom på varför. Han har ju fått bassning när han har tagit barnens leksaker. (Det händer inte så ofta att han gör det, men ibland när han blir sprallig och inte hinner leta rätt på sina egna leksaker, då tar han första bästa grej som han hittar, oftast då en sandlådeleksak.) Men efter lite hejar rop och uppmuntran så tog han spaden och kom glatt hoppande med den till mig!
Det här var roligt det måste vi göra vid fler tillfällen!
Så blev det Zyrrans tur och Zebbe fick vila en stund. Zyrran var riktigt taggad vid det här laget. Hon skötte sig fint hon med och letade reda på sina saker i ett flygande fläng.
När Zyrran var klar med uppletandet så var det tid för Zebs spår.
Det märks att han har fått spårrutin alla fall. Han är väldigt noga och går precis i mina fotspår och kommer han ur dom så vänder han direkt. Så exakt gick han inte förut när vi körde lägrtespår.
Övning GER färdighet!
Nöjda och glada efter en mycket lyckad och trevlig fm. i skogen gick vi hemåt igen, medans hundarna sprang runt oss och stoja slut på sista krafterna!
Så nu är jag riktigt laddad, men det gäller att hinna med också, mitt bland allt annat. Ni ser ju hur lång tid det tog innan jag hann skriva det här! Men det har inte inkräktat på Zebbes tid, det är skrivet efter mörkrets inbrott! ; )
22 Januari
Oj, oj, oj!
Nu är det påtryckningar från äldre generationen om uppdatering här i bloggen.
Så då är det bäst att komma till skott. Även om jag helst hade velat gått och lagt mig för att sova. Är trött som en bäver, men det är ganska roligt att skriva också så det ska nog gå.
I lördags, lagom till lunch, nådde vi fram till ett STORT delmål i husbygget!!
Taket är på!
Vi fick hjälp med första fjärdedelen av en snickare. Sedan har vi kört själva. Själva och själva förresten. Pappa har ju varit med hela tiden också.
Bosse som inte gillar att gå på höga tak har ståt nere och sågat och skickat upp material. Medans pappa och jag har varit på taket och snickrat.
Åh äntligen är det klart! Nu är det inte hela världen om vintern kommer på riktigt. Vi har haft en enorm tur med vädret måste jag få påstå. Har bara skottat bort snö från övervåningen några gånger…
Så i lördags kväll firade vi med kombinerad minitaklagsfest och namnsdag. Det var Henrics dag då.
Här i huset får namnsdagsbarnet äran att välja middag på ”sin” dag. Efter att först ha varit inne på bland annat hummer, så bestämde sig Henric slutligen för att det skulle bli:
Förrätt: Avokadohalvor med skagenröra och räkor
Varmrätt: Oxfilé med diverse tillbehör tillagat på Raclettgrill samt potatisgratäng
Efterrätt: Toscapäron med glass
Naturligtvis så var min pappa och mamma med, men även min syrra med familj var inbjudna. Tack alla för en kanonkväll!
Sist men inte minst; GRYMT STORT TACK till pappa för all hjälp!
Vet hur ont jag har i knäna och benen efter allt klättrande och krypande. Kan bara ana hur ont du har i dina gamla ben.
14 Januari
Tillfälligt avbrott i vardagen
I dag har jag varit i stora staden för omväxlings skull. (Läs Stockholm) Jag var på ett informations möte. Och chokade mig själv med att åka pendeltåg tur och retur från Västerhaninge. Jag gillar inte att åka tåg och buss mm. , blir så himla åksjuk. Men det gick både bra och smidigt.
Sedan var det bara att handla lite, samla in små killarna från förskolan och att fara hem.
När jag kom hem passade jag på att plocka ihop alla kulor, guvernanter, glitter, tomtar, wunderbaums mm. som ockuperade vardagsrummet. Det fanns en gran där under! Den tog jag sedan och kasta ut även om själva granen har varit duktig och inte barrat så mycket alls faktiskt.
Men nu var det dags, det är lika skönt att få kasta ut julen som det är mysigt att plocka fram den!
Resten av julpyntet packades ner i sina kartonger också, i väntan på nästa tomteperiod.
Tommy och Zebbe hade tagit en promenad efter skolan eftersom jag inte var på plats. Så dom fick i alla fall sol på sig.
6 Januari
Jaha, nytt år, nya krafter!
Hoppas att alla har haft en trevlig och vilsam jul och nyårs ledighet.
Här har det varit sig likt i stort sett, förutom att vi har skevat till dygnet en aning. Hur det ska gå i morgon bitti när vardagen är åter det får vi se!
Några som inte har varit lediga är tjejerna ute i hönshuset. Dom hade sin ledighet i höstas och började komma igång med produktionen i början av december igen, lagom till jul.
Så nu är dom på G för fullt.
Dom som var kycklingar i våras har blivit hönor nu, för dom lägger ägg dom också. Dom är så duktiga så! Det syns direkt om det är en kyckling som lagt sitt första ägg. För dom första äggen är mycket mindre än dom som kommer senare.
”Kyckling” ägg. Vanligt ägg.
Men idag slogs rekordet! Ett så här litet hönsägg har jag aldrig sett!
Mina hönor är av rätt så stora raser så äggen är ganska stora i vanliga fall. Men så har någon nybliven höna pluppat ut ett pytte, pytte ägg. Det var så litet att barnen tyckte att vi skulle spara det och inte äta upp det.
Dagens äggskörd!
