Blogg 2009
29 December
Extremt hektisk december!
Men det blev ju jul i alla fall, till slut!Det har varit fullt upp och det är tur att hemsidan inte är en tamagotchi för då hade den dött för länge sedan…
Men denna månad har det hunnits med en hel del annat vill jag lova!
En lördag i början av månaden tog vi en båttur till Ornö där det var julmarknad på Hässelmara gård.
Med oss på resan hade vi mormor, morfar, glögg, lussebullar och pepparkakor.
Väl framme köpte vi på oss lite go’saker till kommande julbord.
Efter veckor i total gråskala och mörker så var det en strålande sol som sken på oss och kav lugnt på sjön.
Samma vik några dagar senare!
Snacka om kontraster!
Men när stormen bedarrat och solen kommit åter, då bor vi i ett julkort!Luke gillar snön skarpt! Han försökte äta upp den första snön som kom, men har nog nu insett att det är omöjligt att få i sig allt som kommit!
Men han far som en galning så snön yr vida omkring!
Stackars Zeb får nöja sig med att titta på då han är konvalescent efter en sträckning i ena bakbenet.
Men Zeb har varit och hälsat på några av sina barn som ännu inte hunnit flytta hemifrån. Samt hälsat på dottern Astas matte innan hon for tillbaka norr ut med sin nya familjemedlem.Luke har varit med mig ett par gånger till stan på socialiseringspromenader. Jag har haft ärenden in dit och passade då på att bekanta Luke med stadslivet. Av en slump gick vi förbi en hundrastgård. Den provade vi! Första gången vi var i en hundrastgård både för mig och Luke!
Det var ca 10 stycken hundar av alla storlekar och åldrar så det var nyttigt med lite nya nosar att träffa. Tyvärr ingen kamera med då.Så har vi rappat på med nya huset! Vi skulle ju fira jul där med Syrran och hennes familj samt mormor å morfar.
Fixat nya köket!
Det gamla köket!
Målat lite på golven så länge innan det riktiga blir lagt.
Fixat så TVn funkar till Kalle Anka!
Åh, julafton har det varit!
Julfrukost...
Jullunch...
Zeb som varit med förr bevakade julklapparna så ingen skulle ta fel.
Paketöppning!
Mums!
Luke fick också julklapp!
Med mums i!
Det största paketet var till Henric, som fick en ny säng!
Kalle Anka!
När gästerna gått, sent på julaftonskvällen, satt vi där i nya huset och undrade; Var ska vi sova i natt?
Henric ville så klart sova i sin nya säng. Men det kändes ju fånigt att bära in den i gamla huset när vi strax skulle flytta in i det nya. Så det blev till att bära över dom andra sängarna till det nya huset!
Inte vatten sängen förstås den tog vi dagen efter. Men på julaftonsnatten sov vi för första gången i nya huset även om några av oss nyttjade soffan och det blev lite huller om buller!
8 December
Sju sjuktsöta sjuveckorsvalpar!
Vi var och tittadetill Zebbebarnen en sväng i söndags. Småkillarna och jag, och så ville Syrran med dotter Linnea med också.
Diddi passade på att ge småttingarna en sluring mat medans vi slog oss ner i valprummet.
Stackars valparna fick invasion av barn men det gick så bra så.
Pappas pojk! Det ska börjas i tid! Suddig bild för kameran hade lite svårt att fokusera på grund av en liten herre som kampade med remmen till den!
Kavat och underbar liten tjej!
Sååå sööööt!
En till sötnos!
En riktig pudding kanske?
Ljuvlig är dom hela bunten!Det blir grymt spännande att se vad det blir av det här gänget!
4 December
En månad kvar med valpen!
Om en månad förvandlas Luke från valp till junior. Undrar om han börjar lyfta på tassarna när han går då och slutar hasa fram på golven, så man inte hör skillnad på vem av hundarna som går längre.
Men det hör ju ungdomen till att släpa fötterna, så det upphör nog inte ännu. Det återstår att se vad som sker den dagen, förmodligen inget märkbart över en natt.
Men utvecklingen går vidare och det är bra.Efter ett uppehåll i träningen så blev det lite lydnad och ett spår idag. Annars så har det bara varit promenader och lite trix på sistone.
Men det är väll den årstiden, bara mörkt, blött och trött.Har dessutom mått som en urskiten äppelmos och legat till sängs mest hela veckan på grund av förkylning. Henric och Rickard har också varit hemma några dagar.
Men vi släpade oss ut en kall förmiddag här i veckan i alla fall och lyckades få några solskensbilder!
Det var nästan 1 cm is på pölen uppe på sjöberget! Till glädje för alla små!
Fredagsmiddagens förrätt var också till glädje för alla små, och stora!
Det var dock ej meningen att Luke skulle ta sig en RÄKMACKA!!
Den lilla hyenan snodde en macka från tallriken på bordet innan den ens var färdig! Grabbarna skällde naturligtvis på honom, (själv var jag på dass) men det tog inte lång stund innan han var där igen och försökte sno åt sig en räkmacka till!
Men då var även matten på hugget! Gissa om han fick en näradöden upplevelse!!Annars så har jag fördrivit fredags eftermiddagen med att försöka laga den gamla hunddynan. Som den ”gulliga valpen” bitvis gjort flingor av!
Jag vägrar köpa ny innan han passerat unghundstadiet!Med skiftande framgång så blev dynan användbar igen, tillslut.
Gav mig på att nyttja symaskinen till ändamålet samt kontaktlim. Jag kan villigt erkänna att symaskinen är en av få maskiner som jag INTE behärskar! Sist jag gav mig på att sy något ordentligt med den var för mer än 10 år sedan!
Då var jag nykär och sydde nya klädslar till Bosses båtdynor.Vad är det för fel på textillim?
Den skyldige tycker att det är helt okej att ligga i dynan utan klädsel!
Eller varför inte mitt i smeten!
Zebbe provligger slutresultatet och tycker att det duger!
21 November
I DAG SKEN SOLEN!!
Äntligen, efter evigheter med grått, blött, mörkt, äckligt väder så titta den efterlängtade solen fram! Och hela dagen dessutom!
Tjatade med mig småkillarna på promenaden på förmiddagen. Jag tyckte att dom också behövde få lite solstrålar på sig. Det gäller att passa på för rätt var det är kan solen försvinna igen på obestämd framtid.
En som definitivt passa på var Kaj. Han har inte varit med på promenad på länge men nu var det tydligen dags igen.
Att hundarna härjar med varandra bryr han sig inte så mycket över, men när Luke börjar härja med honom och det går över styr, då blir han lack!
Det går åt en och annan vilostund när vi är ute på promenad i skogen. Det är bergigt och knöligt att ta sig fram, mamman går raskt och barnen kämpar tappert på, så också katten. Henric är lite orolig att Kaj ska komma för mycket efter och gå vilse, så det blir mycke väntande på dom.
Men i dag kom alla hem välbehållna och med sol i sinnet!
3 November
Vad sägs om lite valpbilder?
Var på besök i valprummet hos Maria i går. Valparna var då 13 dagar unga och sååå söööta!
Se och njut!!
21 Oktober
NU HAR DOM KOMMIT!!!
I går blev Zeb PAPPA, till sju stycken pyttiga mini Hoffar!
Fyra stycken svarta med tecken, två av varje kön och tre blonda, två hanar och en liten dam.
Allt gick jätte bra och alla mådde bra.
Diddi var verkligen jätte duktig och det gick lugnt och stilla till.
Stackars lilla gumman, hon var trött när det var över. Och vem skulle inte ha varit det efter SJU stycken förlossningar!
Men så små, öronen är lika små/stora som min lillfingernagel och grymt pyttiga tassar. Så häftigt! Att dom ska bli lika stora som Zeb, de’ e’ ofattbart!
Faster Gnutt höll koll med jämna mellanrum så allt gick rätt till!
16 Oktober
Dom kommer när som helst!!
Valparna alltså!
Var hem till Maria en sväng för att titta och känna på Diddis mage innan hon exploderar!
Det var så häftigt! Hon ser ut som en ponny över rygg och rumpa! Åh vilken mage! Så grymt dräktig! Aldrig sett något liknande.
Kan erkänna att jag blev lite rörd när jag först såg henne. Hade tänkt mig en vanlig hund med en rund stor mage. Men det här! Hela hon var stor och tung. Vagga fram som en anka, stackars Diddi, lilla gumman! Pust, stånk och stön!
Så grymt häftigt!
Det var en mamma som befann sig i precis samma situation som jag själv varit i. Kom genast ihåg hur det var! Aldrig mer!
Men så himla välsignat go å rund!
Och vet ni, det är på riktigt, jag kände hur dom rörde sig där inne i den varma goa magen!
27 September
Mattens lilla GULDGOSSE!
Lilla Luke växer på sig och artar sig utmärkt! Han gjorde sin matte lika salig som om han vunnit ett lydnadschampionat förra gången vi var på valpkurs!
Det är tio stycken valpar på kursen och det är bara att konstatera att Luke är duktigast.
Vi övar bland annat sitt, ligg, stanna kvar, inkallning och det där övriga grundläggande. Och det går galant, utan att vi tränar så mycket som jag skulle vilja.
Det är så häftigt, han har en sådan kontakt så man häpnar! Han verkligen söker ögonkontakt med en! Om han sitter ”fot” bredvid mig och jag inte tittat på honom på en stund, utan på någon annan, så flyttar han på sig och sätter sig framför mig för att kunna komma i ögonkontakt med mig.
Kvick i huvet är han med, samtidigt som han kan koppla av och lägga sig att vila när det är paus.Och inte nog med det…!!
Det har varit utställning igen, på Nynäshamns BK denna gång.
Luke får sitt andra HP (hederspris) och blir dessutom BIR-VALP (bäst i rasen valp) så han ser ut som han ska också!! Mattes lilla pärla!Jag tog mig inte tid att vara kvar till finalerna denna dag, det får vi ta en annan gång. Men åkte hem mycket nöjd och glad i alla fall!
14 September
Rickard har fått blodad tand…
Vi har varit på utställning igen. Denna gång fick Luke åka iväg själv, utan onkel Zebs stöd och det gick som väntat, kanon!
Men med oss fick vi Rickard som ville vara med på ”Barn med hund” igen. Han tycker att det är jättekul att få hålla på med Luke och så får man ju så fina rosetter och priser!
Nu visste han dessutom hur det gick till och att det kan bli låååång väntan, men med ville han.Det var inte så långt att åka som tur var, Pudelklubben hade anordnat en inofficiell utställning på Gubbängsfältet, en resa på ca en kvart.
När vi kommit fram slog vi läger vid ringside och så efter lite väntan blev det dags att kliva in i ringen med Luke.
Han var lite sprallig, så det var svårt att hålla sig i fin trav hela tiden, men stundtals gick det bra. Och det räckte för att domaren skulle kunna se vad han ville.
När bedömningen var klar skuttade en vacker valp och en glad matte med en HP rosett och en BIR-Valp rosett i handen ut ur ringen!!
Nu fick vi vänta ett tag till för att få vara med på Bäst i gruppen.
Där blev Luke 3:a!!
Nu var stämningen på topp och vi kunde åka hem om vi ville.
Men Rickard hade inte fått visa någon hund ännu och det var ca en timme kvar innan det skulle bli ”Barn med hund”. Han fick bestämma själv och valde att vänta.
Vi fika lite, tog en promenad och sonen spela lite spel som han tagit med sig så hade den timmen snart passerat. (Han frågade bara två gånger hur lång tid det var kvar.)
Rickard och Luke klev in i ringen som nummer 8. Denna gång fick dom inte gå i storleks ordning så det blev en del kö och väntan men tillslut hade domaren bestämt sig. Mina små killar skötte sig jättebra och kom på reservplats (5:a)!
NU var vi nöjda och kunde åka hem!
1 September
Hundar och ungar…
eller som det egentligen heter, Barn med hund. (Kan bli hur kul och gulligt som helst!)
Det ska börjas i tid, familjens minstingar har haft utställningspremiär!
Jag fick med mig båda småkillarna och båda hundarna till Hölö Mörkö BK i söndags där det var inofficiell hundutställning.
Vi var där i god tid plus att det blev lite väntan, så innan det blev vår tur hade jag redan ångrat mig flera gånger att jag gått med på att ta med båda ungarna.
Väntan är inte deras bästa gren. Så det retades, kivades och skavdes en hel del.Men tillslut blev det dags att inta ringen. Först var det Luke som skulle in. Han fick bra kritik men tyvärr räckte det inte till ett HP denna dag.
Zeb föll domaren bättre i smaken så han slutade som Bäst I Gruppen 2:a.Det var sen’ de’ börja! Barn med hund!
Att Rickard skulle gå med Luke var ju ganska självklart, men skulle Henric klara av en stor, vuxen, Hoffehane i ringen bland alla andra hundar och ungar?
Jag hade instruerat och preparerat barnen med godis.
Och så vet jag att Zeb kan det där och inte är någon bråkstake, plus att han är lydig så skulle det behövas så räcker det med att jag ropar.In i ringen klev sju barn med varsin hund i varierande storlek och ålder. Henric och Zeb fick gå först för Zeb var störst. Sedan Rickard och Luke med collie i hasorna och så vidare mindre och mindre hundar.
Efter att dom sprungit fram å tillbaka framför domaren så skulle dom springa runt och ställa sig sist i ledet.
Henric och Zeb skötte sig prima, men när det vad dags att stanna var inte Zeb med på noterna riktigt, han skulle nog vidare till domaren istället för att stanna sist. Så när Henric stanna kom Zeb lite för nära sista hunden som var en Dvärgpinschertik. Hon gillade inte Zebs framfart utan gav honom en rejäl utskällning. Zeb bad om ursäkt och backade, ingen skada skedd. Men flickan som hade pinschertiken blev lite spak, men efter lite stöd från förmodad mamma så var allt okej igen.
Rickard och Luke skötte sig också galant och stöttade varandra så gott dom kunde. För säkerhetsskull fick Rickard bitvis hjälp av Luke med att hålla i kopplet och Rickard fick hjälpa Luke att hålla sig på benen då det var jobbigt att stå och vänta.
När domaren väl bestämt sig så placerade han Henric med Zeb på reservplats och Rickard och Luke på 3:dje platsen!!
Grabbarna var grymt stolta när dom gick ut ur ringen men händerna fulla med priser och rosetter!
Och gissa vad deras mamma var…Den långa, tråkiga, jobbiga väntan var som bortblåst, knappt ett minne blått! Grabbarna var helt överens om att den här dagen var den roligaste på länge!
26 Augusti
Zeb har varit på dejting!
Stackars Zeb, han som knappt har fått tittat åt tjejer, stod mitt framför en livs levande, höglöpande hoffetik.
Och matte sa, -Varsågod!!
Han fatta ingenting!
Kan det vara möjligt, bäst att passa på innan matte ändrar sig, tänkte han säkert.
Damen i fråga heter Diddi, Damira Moravia Hovacor i stamtavlan och bor hos Maria Ekman, Chefkas kennel.
Hon är en riktig pingla tycker Zeb och han har jobbat på att det ska komma flera snygga tikar och förvisso även hanar till världen.
Valparna beräknas komma i slutet av oktober.
Som vi väntar!
17 augusti
Nu är sommarlovet slut
I dag börjar allvaret igen.
Men vi har haft en fin sommar med mycket båtåk med allt vad det innebär.
Träffat goda vänner och ätit goda måltider. Vad mer kan man begära?
Våra ”båtvänner” Tony och Liz-Mari har hållit oss sällskap (eller vi dom) på sjön.
Vi var på Ålös utsida några dar och där träffade Luke en härlig lekkamrat, lilla Holger. Gissa om dom hade kul tills dom inte orkade mera.
Härlig sandstrand finns det där också.
Syrran med familj kom ut en sväng på vågorna också och då blev det en kväll på Nåttarö krog. Dagen efter var det två utslagna kaptener i varsin båt!
Det har körts gummibåt, badats och fiskats.
Så har vi varit en sväng lite söderut. Även i år var vi till Trosa och passerade Rassavikar och Dragetskanal på vägen.
Det har blivit en helg med folkrace också. Tommy kom 2:a i B-finalen!
Henric och Luke är årets badpojkar, båda har lärt sig att simma. Vi tackar Liz-Mari så hjärtans mycket för Henrics simlektioner!
Luke har övat mera själv, med lite glada tillrop som stöd.
22 Juli
Jämmer och elände, hur ska vi nu kunna vakna?
Vår kära tupp Qp har flugit vidare.
Han låg död på golvet i hönshuset i söndagsmorse.
Henric fick honom i födelsedagspresent för 5 år sedan och då fick vi bygga hönshus och skaffa honom några fruar.
Han var korsning med bla stor Kochin och han var stor.
Han har varit utbytshotad i ett par år för att det börjar bli inavel på hönsen men han har fått stannat. Snällare tupp kan vara svårt att hitta nämligen.
Han har varit en riktig gentleman mot sina damer, lockat på dom när han har hittat något smarrigt, gått i mellan när diverse fara hotat tex valpar eller katter. Men höken har han tyvärr inte rått på alla gånger, så några hönor har gått åt. Men han har aldrig attackerat folk, utan var hur snäll som helst. Klart klappbar.
Qp har varit med till barnens skolor och visat upp sig till elevernas stora glädje. Dom har klappat och klappat, besöken har varit mycket uppskattade.
För en tid sedan var han halt, så pass att jag bokade en veterinärtid åt honom. Men innan dom hade tid för Qp så hann han bli bättre. Så jag avbokade tiden och tuppen blev frisk.
Dessutom har han som den enda tuppen i världen, lagt ägg på påskafton!
12 Juli
Vi håller på och donar lite här hemma, i väntan på bättre väder!
Bosse har grävt ner jordvärmeslang, det ligger nu 1015m nere i marken och närmar sig slutet. Totalt ska det ner 1200m.
Jag har städat, fixat med papper, skurat utemöbler och ISOLERAT. Fy vad jag tycker illa om mineralull, det finns inget som kliar så dant som det. Jag har bestämt mig för att aldrig mer hantera detta vidriga material!
Det ända som kan få mig att ändra mig är om vi ska bygga ett gethus!
Men man för vara hyfsat ifred och får god tid att tänka tankar.
Och då får man tänka på sådant som gör en glad!
Som barnens ”hemliga” smultronställe, eller årets första kantarell! Eller varför inte den otroligt ”valpkära” Zeb! Han är helt enorm!
Jag tog en paus och stod och titta på dom genom fönstret. Zebbe tycker verkligen att det är kul. Han drar igång denna lilla valp som sedan hänger i sin onkels päls och dom jagas och brottas om vartannat! Och näste gång är det Luke som drar igång Zeb! Kan man bli annat än varm i hjärtat och glad då? Även om det kliar överallt!
Barnen och hundarna har helt enkelt mest fått roat sig själva bäst dom kunnat ett par dagar. Det har dom gjort bra! Det har badats, letats insekter, lekts i sandlådan, körts lådbil, brottats, jagats, busats och mycket mer.
7 Juli
Barnarbete…
Det finns en hake med att ha båt, ja egentligen finns det fler, men den största är att gå nattvakt på båtklubben.
Men som tur var så hade vi TVÅ vakthundar med oss i år!
Lille Luke har redan gjort sin första arbetsinsatts!
Dess värre var det mulet, så det blev inga fina foton på hundarna i arla morgonstund.
Men regnbågen speglade sig i vattnet. Och den ända som vi skrämde på flykten var en Häger som tur var. Men den var så snabb att jag inte hann få fram kameran.
Sedan när vi sovit fick vi åka ut i skärgården!
Luke lyfte inte ens på huvet när Bosse starta igång motorerna som ligger under golvet som Luke hade hakan på. Han tog hela helgens sjöliv med en helt underbar inställning, han bara knatar på!
Men han är en badkruka, precis som husse! Fast det ska vi nog ändra på så småningom. Allting har ju sin tid!
Man kan leka med Zeb på stranden så länge och bli fullständigt ingnodd med sand. De e så mysigt så, med sandstrand i hela båten sedan.
Henric, Zeb och jag badade i alla fall och det var enligt uppgift 20 grader i vattnet, så pingvinerna och isbjörnarna som var där sist jag stoppa tån i plurret hade dragit vidare.
Här ligger mina härligthåriga guldgossar. Medans dom andra mindre håriga (dom drar in sand än då) är och gästar grannbåten.
Men så behöver Luke växa på sig lite så han kan ta sig fram ordentligt. Det är lite si och så med motoriken ibland. Men stundtals så går det riktigt bra att gå i trapporna i båten och att hoppa över tampar som går kors och tvärs över land, men det gäller ju att få med dom där stora baktassarna också till rätt sida om tampen eller uppför berget.
30 Juni
Det är mycke man ska vara med om!
Erfarenheterna hopas för varje dag som går.
Men livet är störtkul!
Redan första dagen så fick Luke tag i stjärtfjädrarna på en av unghönsen! Puckohönan gick ut genom dörren istället för luckan när jag öppna åt dom på morgonen. Och således rätt i gapet på en valp!
Ingen skada sked, för jag hade dom båda kring benen och kunde raskt ingripa.
Valpen blev bannad och ungfågeln insläppt i hönsgården. Men hönsen ÄR bra spännande och skiten smakar gott!
Det har varits på festival också!
I lördags var vi på Lida Country Festival med gänget. Det blev både bad, radiobilar, mat och dryck! Samt mycket att titta på!
Så har vi haft besök av både Sacco och Wilma. Sacco var måttligt imponerad av en mini Zeb. Men Wilma tyckte nog att valpen var okej, men bäst av allt är att kampa med Zebbe!
Det har blivit två svängar till stan också, vi som aldrig annars är där. Men nu blev det så att först var vi dit för att köpa nytt linsskydd till kameran och så i gårkväll var jag och hundarna in till centralen för att hämta mormor som kom med bussen från Öland.
Det var mycket att titta och lyssna på även där så trött blev man!
Det är en riktigt kavat liten pallevante vi har fått i huset, han är helt underbar och tar livet med glans!
Fast det är lite svårt att ta sig fram genom skogen, det är så mycket att snubbla på där, men det får man leva med. Det är ju ett övergående problem!
27 Juni
Mini semester med utökning av familjen!
Det har varit minst sagt en intensiv vecka!
Det började redan förra torsdagen med att Bosse fick en benbit urplockad ur ena knät. Men envis som en röd gris så ville han fira midsommar på sjön som planerat sedan långt tidigare.
Vi hade med oss min mamma (Pappa befinner sig på deras landställe på Öland) och så mötte vi upp våra goda vänner Tony och Liz-Mari med grabbar på vår favorit ö.
Vi hade en kanon trevlig midsommarafton med en liten skvätt regn bara.
På söndagen tog Bosses syster Lisa med familj, turbåten till Utö, där dom blev upplockade så dom kunde komma ända fram till oss.
Så vi var ett gäng som njöt i solen hela dagen!
Så blev det dags att fara hem för mellanlandning och ompackning av kappsäcken!
På tisdags förmiddagen styrde vi kosan söder ut. (Alla utom Tommy, han blev hemma för att meka Epa)
Målet för dagens etapp var Värnamo.
Men innan vi kom fram så tog vi en liten omväg förbi Smålands bil-, musik- och leksaksmuseum i Rydaholm.
När vi senare intagit middagen och installerat oss på hotellet i Värnamo var barnens och hundens ben fortfarande fulla med spring! Bosses ben var rätt möra så han intog ryggläge, medans vi andra tog en kvällspromenad.
Åh, gissa vilken fullträff vi gjorde!
På ren måfå gick vi utefter ån som slingra sig genom stan, kom till en härlig skog och mitt i skogen dök en ENORM lekplats upp!! Där fanns allt man kunde önska sig, till och med får, kaniner och getter! Efter två timmar var vi tillbaka på hotellet med väl avsprungna ben!
Dagen efter invaderade vi HIGH CHAPARRAL!
När vi fått en lagom dos av cowboys och indianer for vi vidare mot resans STORA MÅL! :
Kennel HaMoSti i Vessigebro, Falkenberg!
När vi kom fram mottogs vi av ett härligt gäng hoffar, stora som små och matte Mona-Stina!
Zebbe höll ganska låg profil då tjejerna klargjort var skåpet skulle stå, men han myste nog en del en då, när han gick där bland valpar och tjejer!
Efter att vi landat en stund och umgåtts med valparna samt avnjutit en kanonmiddag i den varma sommarkvällen for vi tvåbenta och dom stora hundarna till sjön för kvällsrastning.
Det var ingen lätt sak att välja ut en av dessa härliga valpar, men efter att ha sovit på saken så var jag och Mona-Stina eniga om vilken av dom små som troligen skulle passa oss bäst.
HaMoSti´s Callisto av Carlo skulle flytta hem till oss!
Och vad kan falla mer naturligt när ”uncle Zeb” får en ”nephew”, än att kalla honom Luke!
18 Juni
Mitt livs mottot:
'Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp.
Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande
”Vilken häftig resa!!”
Ha en underbar midsommar!
3 Juni
Inte bara räkningar och reklam!
I går kom det! Med posten ända från ”Belgique”!
Zebbes ” Le Titre de Champion International de Beaute’ ”!!
Som lite grädde på moset så står alla fyra CACIBena med på diplomet, ett från varje nordiskt land.
Tänk att vår bonhund är en sådan snygging, häftigt! Och nu har han papper på det också, Internationell utställningschampion, jo jag tackar ja!
Nä, nu får vi nog ge oss innan vi blir högfärdiga. Men lite stolta är vi allt, Zeb och jag!
27 Maj
Min egna pärla är jätte bäst!
Nu finns det risk för skryt, jag vet det, men så här ligger det till…
Barnen hade tagit fram Zebbes koner för att spelat fotboll på stora gräsmattan. (Dom som vi hade när vi tränade ”rutan” m.m i lydnaden.) Så när jag hade släppt ut hönsen här om morgonen, så passerade jag och hunden konerna och jag fick ett ryck.
Här ska testas!
Ställde upp konerna så som dom ska vara i elitlydnadens moment ”Sändande med läggande och inkallning” fast inte exakt dom rätta avstånden, men nästan. Men så var det bara fyra koner, så jag la två stenar på varandra som fick agera ena hörnet i rutan.
Samlade ihop Zeb med lite fotgående, ställde upp för sändandet och skickar iväg honom med ett ”Framåt”.
I min iver så har jag inte tänkt på att kolla om han har noterat den ensamma konen. Dom i grupp har han sett.
Han sticker iväg mot dom naturligt vis. ”Nej” säger jag och han kommer tillbaka.
Rättar till oss och riktar in honom mot den ensamma, så ett nytt ”Framåt”.
Lilla pärlan sticker glatt ut till konen, stannar och väntar på nästa kommando. ”Höger” säger jag och han drar vidare in i rutan. ”Ligg” och Zeb lägger sig direkt.
Strålande! Han är så himla duktig Zebbe ponken!
Vi har nämligen inte tränat det här momentet på TRE år!
Åh inte nog med det!
På kvälls promenaden i går så funderade jag på var man kan lämna in hundar för kloning.
Vi (jag och Zeb) gick i skogen som vanligt. Han skutta ca 20m före och hade precis rullar runt i blåbärsriset och var lite extra yster.
Till vänster om oss är en bergsknalle och när Zeb passerar den så ser jag hur han stannar till och spänner upp sig, sticker iväg och försvinner bakom bergsknallen, allt på några hundradelar. Han skäller två gånger.
Jag springer efter för att se vad det är. Hinner resonera med mig själv om vad det kan vara. Kommer fram till, kanske hund, mest troligt Räv eller Grävling, eftersom han såg så ”på G” ut.
När jag själv rundar knallen så ser jag 10m framför mig hur Zeb står och precis vänder tillbaka. Ca 30m bortom honom går två rådjur iväg.
Jag har inte behövt säga ett pip, men nu får han beröm när han kommer till mig.
Att han spände upp sig så innan han stack, tror jag beror på att han hoppa högt helt enkelt när rådjuren bara stod där bakom kröken. Annars så springer det runt rådjur titt som ofta i skogen och då bryr han sig inte ett smack, även om dom korsar stigen mitt framför oss. Han kan följa lukten ett par meter av från stigen sedan vänder han tillbaka.
Det kan hända att tanken far genom hans huvud och han gör en ansats att jaga dom, när han ser att dom axar iväg framför nosen, men då räcker det med ett ”NEJ” så slappnar han av igen och skiter i dom.
Men nu efter den här prövningen så visade det sig att han inte sticker längre än ca 10m. Och så vet jag att han stannar om jag ropar om han är längre bort.
Det finns fördelar med såna hundar när man bor så här!
17 Maj
Mycket olika djur har det varit på sistone
I tisdags följde jag med Henric och hans klass på bondgårdsbesök. Vi åkte till Väggarö Gård i Ösmo.
Först fick vi titta och klappa på fåren. Lammen hade hunnit bli rätt så stora men dom var söta i alla fall och gräs gillade dom.
Pappa baggen var också sugen på gröngräs.
Det fanns höns, kaniner och hästar också.
Samt kor och kalvar!
Jag ska ju inte vara på såna där ställen egentligen, jag får sån’ abstinens!
Ohh, vad jag gillar livet på landet och kor!
Sedan så i lördags var jag och småkillarna och tittade på Hovawart utställning.
Massa vackra hundar.
Zebbes syster Lizz till exempel!
Och i eftermiddags så tog vi en tur med båten för att fiska fiskar! Henric och Rickard fick varsina strömmingar, Rickard den första och Henric den största!
Grabbarna tyckte att fiskarna var lite otäcka, dom sprattla! Och så fjällade dom!
Dom har inte riktigt kommit igång än, Strömmingarna. Det brukar krylla av dom när dom är riktigt på G men inte än tydligen. Vi får göra fler försök! Men barnen var nöjda och glada i alla fall och det var ju huvud saken!
Som söndagsmiddag blev det dagen till ära köttbullar och potatismos.
När vi kommit i land igen och åkte hem med bilen så myste dom här grabbarna i kvällssolen alldeles in vid vägen!
Gjort är gjort! Hjort är hjort!
6 Maj
GRATTIS WILMA!!
”Våran” Wilma har varit med sin husse ute i viltspårmarkerna.
Efter att ha blivit godkänd i anlagsklassen på första försöket så fick Wilma ge sig på den öppna klassen.
Med hennes glädje och arbetslust var det inga problem att ta tre första priser på raken!
En av domarna kommenterade Wilmas insats med följande rad:
”En tik som spårar mycket målmedvetet. Bra samarbete förare och hund.”
Världens bästa Rottweiler kan nu även titulera sig Svensk Viltspårs Champion!
28 April
Liten hus rapport!
Just nu känns det som om husprojektet står still, och har gjort så länge nu.
Men det är inte riktigt sant. Det går sakta framåt, även om det inte går så fort, så går det framåt i alla fall!
Takteglet har kommit på, med allt vad det innebar. Högt och tungt bland annat. Tur att vi hade Vilda Matilda och hjälpsamma släktingar.( se blogginlägg från 17 April-08) Även om jag föredrog stegen, så fick vi hjälp av Matilda att lyfta upp allt tegel.
Fönstren, altan- och balkongdörrarna sitter i. Kaj är mitt i vägen som vanligt . Zeb gillar att spana ut, men nu är det en ruta i vägen.
Vi har haft Perre Murare här som har hjälpt oss med skorstenen och öppna spisarna.
I badrummet där uppe står den lilla öppna spisen och vid matplatsen på entré plan står den stora.
Vi invigde den stora med att grilla korv till barnen när vi hade taklagsfest!
Det har även varit barn kalas i huset redan. Och LAN inte att förglömma!
Så har en väldigt väsentlig detalj i det hela installerats. Värmepumpen!
Bosse försvann in i pannrummet bra länge och höll på med rör, kopplingar, slangar, ledningar mm men så… kom han ut!
Och då kunde vi stänga av pannan i det här rucklet och slippa vara livrädda för att kåken skulle brinna ner/upp när som hälst! Plus att det då slutade att ryka ni genom skåpet i matrummet också! Trevligt!
Så nu värms båda husen upp av jordvärmen. Otroligt att och hur det funkar egentligen…som ett bakvänt kylskåp går snacket. Men jag fattar ändå inte hur…
Sedan så har husets viktigaste rum blivit klart! GARAGET!
Vad vore ett hem med tre motorintresserade grabbar, plus en likasinnad karl ( Jag är nog inte oskyldig heller.) utan ett garage?
Det har murats mellanvägg, putsats, spacklats, slipats, målats, kaklats och mycket mer.
Sen’, blev det inflyttning och invigning i en rasande fart! Till och med innan allt är klart. Men här ska mekas!
Före och efter!
Jag undrar fortfarande, om det hade vart tre hästtokiga tjejer istället. Hade det då stått ett stall på tomten?
16 April
Det har varit en häktisk vecka!
Igen…
Långfredagen, inleddes med att sjunga ”Ja, må han leva” för Henric som fyllde 8år. Efterföljande paketöppning gick i rasande fart och barnet blev strålande lyckligt. Han sysselsatte sig hela tårt-och kakfixningen med sitt nya lego som han hade önskat sig. Så lagom till bullarna, då hade legobitarna kommit på rätt plats och Henric hade tid till kalas förberedelser.
När Wilma skulle bli hämtad på fm., smet jag iväg till skogs med hennes husse och hundarna. Vi tog en promenad samt körde var sitt uppletande. Duktiga hundar och nöjda ägare!
Sedan åter till kalasstöket!
Vid två på eftermiddagen kom gästerna och vi invigde utemöblerna för den här säsongen.
Mera paketöppning och mera glada miner. Bland annat så hade mormor och morfar styrt upp ett startkit med oljefärg!
Henric vill bli konstnär när han blir stor, så han har även önskat sig ”riktiga” färger att måla med.
Efter kalasets slut var han mycket nöjd och glad över alla fina presenter!
Den enda som troligen inte var så lycklig var nog Sacco som gästade kalaset. Han var fullt övertygad om att Zebbe skulle äta upp honom när som hälst.
Hur liten kan en 3-årig schäferhane bli?
Åh Zeb, som bara ville leka! I alla fall så länge Sacco håller låg profil!
Påskafton började med att sticka iväg till Kista mässan för att titta på hundutställning.
Träffade många glada, trevliga vänner, hundar och bekanta.
Shoppade lite också, missade ju det på stora sthlm i december. Missade ju hela alltihopa förresten.
När fm. började lida mot sitt slut var jag tvungen att fara tillbaka till värkligheten.
Det vankades Påsklunch med släkten och mer fylla år firande.
Barnens plastkusin Fredrik fyllde 16, så Syrran och dom hade styrt upp Påskbuffé.
Innan vi for dit så satt vi på altanen en stund. Och rätt var det var så kom det stora skuggor över taket! Jag trodde det var höken som var ute efter mina hönor, men det var tranorna!
Dom är häftiga! Kanske inte…förresten. Inte när dom står och skriker nere på åkern klockan fyra på morgonen!
Söndag, påskdagen. Gick åt till sista förberedelserna samt att packa och lasta inför måndagens övningar.
Annandag påsk. Klockan ringde tidigare än på en vanlig måndag. Upp och så iväg. Denna dag skulle tillbringas på ytterligare en 5papps tävling.
Om hur det gick kan ni läsa på teamets egen hemsida www.teamracehorn.se
Zebbe är i alla fall en san’ supporter. Han försökte klättra på staketet för att komma in på banan. När inte det gick, så fick han nöja sig med att stå utanför och gläffsa, pipa och heja!
Så blev det tisdag. Det var då dom kom! 3 dagar försent, men dom kom!
KYCKLINGARNA! 4st små dunbollar!
Jag hade gett upp hoppet eftersom hönan gått av redet vid minst två tillfällen och sedan lagt sig i fel rede. Så jag trodde äggen klivit för kalla och innehållet dött. Men nu var dom på gång!
Onsdagen förflöt ganska stillsamt, förutom det vanliga då…
Sedan blev det dagen i dag!
Zeb och katterna fick lite att fundera på då jag kom hem med ytterligare ett husdjur.
En räv!
Båda katterna och Zeb kom upp på gårdsplanen när jag kom hem. Jag ställde ner räven på backen och avvaktade på vad gänget skulle göra.
Den inspekterades noga från nos till svanstipp av Kaj och Zeb.
Nero däremot, blev en Tudor! Efter en stund smög han i en vid båge runt räven, för att kunna smyga sig på den bakifrån. Sakta, sakta kom han närmare med varenda muskel på helspänn. Den var riktigt otäck!
Han har fortfarande inte kommit riktigt överens med räven, men det är inte så konstigt. Nero blev nämligen jagad av en livs levandes räv i vintras!
6 April
Ganska intressant!
Eniglt en udnreösnknig på ett Egnelskt univerisett så kan man srkvia bkoestvär i vliekn ornding som hlest och det går ädnå att lsäa då hjrnäan upfpatatr odret så lnäge fösrta och sitsa bkostaevn är på rtät palts. Dttea breor på att vi itne lsäer vrjae bkotsav för sig uatn odret som hleteht.
Det här kunde jag läsa utan större problem. Om det var på grund av eller tack vare dyslexin det vet jag inte. Men klart fascinerande att det är så lätt läst även om det står så fel.
1 April
För första gången i år!
I förrgår satt vi i våran ekbacke i solskenet och eftermiddagsfika Wienerbröd.
Mormor, morfar, små kusinerna, jag och mina barn. Plus alla djur, som inte är instängda. Hönorna hade nog gärna varit med om någon bara öppnat grinden åt
dom.
Grabbarna Bus tog en uppfriskande brottningsmatch bland löven.
Våren ÄR på väg!
Det bästa med det här stället är att man hör och ser lärkan! Dom har trillat i över en vecka nu!
Dom första tappra blommorna har börjat titta upp och vi hitta två nyvakna nyckelpigor.
I går hörde jag tranorna och såg en fjäril!
Och på morgonpromenaden fota jag grävlingens spår som han lämnat efter sig i den sista(?) snön.
Kan det bli bättre?
23 Mars
Det är på tiden…
Att presentera ”våran” Wilma. Eller som hon heter på stamtavlan KORAD LPI LPII Deminas Isis.
Sedan ett tag tillbaka är Wilma här när husse har det lite mycket.
Att svara ja på frågan om hon fick vara hos oss ibland, var självklar, då Wilma varit min favorottis sedan länge!
Hon anpassade sig snabbt till att vara ”hund i aktiv barnfamilj på landet”.
Wilma charmade raskt både släkt och vänner. Go’are, snällare och trevligare hund än henne får man leta efter. Det var flera av våra bekanta som redan vid första kontakten med Wilma sa att dom ville ha henne. Min ena svåger kunde till och med tänka sig att byta henne mot sin fru!
Åh Wilma är unik, så är det bara! Det finns ingen Rottweiler som hon.
Lika glad, positiv och arbetsgalen som Zeb, hon är med på allt och gör alltid sitt yttersta. Samtidigt som hon är lugn och sansad när inget är på gång. Så himla lätt att ha och göra med
Zeb har fått en egen tjej och blir stört glad var gång Wilma kommer. Dom bufflas och busar. I början tyckte hon att Zebbe var lite väl på, men nu ger sig Wilma glatt in i leken!
Rickard sa, att han vill ha en egen Wilma när han flyttar in i sitt ny rum.
– Men då bli nog Wilmas husse ledsen. Sa jag.
Då sa Rickard -Jag mena en egen Jottwailer!
14 Mars
Premiär och nytt försök!
Nu har ligan varit ute på motorbanan igen. Ungdomarnas sportlovsprojekt, en Volvo, har premiär körts och lilla Nissan fick en ny chans på en 5papps tävling!
Tommy, Freddan, Danne och Morfar turades om att köra Volvon. Den gick fin, fint förutom att torkarna höll på och fånade sig. Och dom var en ganska så viktig detalj i gällande väglag om man ville se något!
I 3timmar och 20minuter höll dom rent på rutan, sedan blev det rullgardin ner, när dom la av helt!
Det hjälpte inte att torkarna fick service under loppets gång. Bara att bryta.
Då hade Volvon körts 112 varv runt banan, som är 1,1km och låg 12:a av 23st startande!
Lunch!
Nissan rattades av syrran, mig(vi hade också premiär inom biltävlingar), Björn och Bosse. Även denna gång höll bilen på och strula innan start, men så helt plötsligt så gick den som en klocka igen.
Helt otroligt så lyckades vi köra upp oss till en 2:a placering! Eller var det karlarna, och syrran och jag lyckades behålla ställningen trots att vi var totala nybörjare!
Det var lite otäckt när man knappt inte såg något bakåt eller åt sidorna och helt plötsligt så var det en bil i bakluckan och tröck eller en vid sidan som trängdes.
Denna gång fick syrran och jag köra först, så att vi verkligen skulle få prova på innan bilen ev. la av. Men pärlan höll hela tiden. Förutom när Bosse och bilen blev avtryckta från banan av en motståndare. Då knäcktes höger fälg och däck av från bilen!
Så det tog stopp helt enkelt! Men det var knappast bilens fel!
Då var det mindre än en halvtimme kvar av tävlingen! Och vi låg fortfarande 2:a!
Men snabbt som attan konstaterade mekarna att det bara var att hysta på ett nytt hjul och fortsätta köra. Sagt och gjort!
Ut på banan igen och trots ett tidsbortfall på 10min så låg vi fortfarande 2:a.
Men i sista sekunderarna drar Bosse på sig en svartflagg och vi hamnar tillslut på en 4:e plats! Då hade vi hunnit kört Nissan 183 varv runt banan!
Efter prisutdelningen fick vi packa ihop oss och åka hem.
Och det kan hända saker då också. Som att trilla av ramperna tillexempel!
På kvällen samlades vi hos syrran för middag och eftersnack!
3 Mars
Ur askan i elden!
Efter att alla barn blivit friska så hann dom vara i skolan i TVÅ dagar!
Sedan så, simsalabim, så fick småkillarna vattkoppor, lagom till sportlovet!
Det var i och för sig väntat eftersom ena kusinen hade haft det strax innan och flera på skolan fått eländet. Men nu fick vi ställa in alla sportlovsaktiviteter och befinna oss i isolering i stället. Men tur i oturen så hade syrrans andra knodd nu också insjuknat så vi kunde ju umgås.
Det blev till att aktivera barnen med skidor, snögubbar, korvgrillning, garage fixning, pulka åkning m.m
Ungdomarna har roat sig med att fixa i ordning en till 5papps bil.
Det har inte blivit så mycket hundträning sista tiden. Men jag lyckades smita in och träna en stund på Nynäs BK. Jag var på väg förbi för att besiktiga bilen där nere, en av dom där dagarna som ungarna var friska.
Men Zeb har inte haft det tråkigt för det, han har varit med på ungarnas upptåg och även dragit dom både framlänges och baklänges!
Åh från det ena till det andra.
Bättre sent än aldrig Lena!
Här kommer svaret på din utmaning.
Tre jobb jag haft
Tre platser jag bott på
Tre saker jag gillar att se
Tre favoriträtter
Tre platser där jag skulle vilja vara nu
18 Februari
Nu är det förkylt också!
Det har varit sjukstuga här i över en vecka nu. Först ena ungen, sen alla tre och nu har jag kroknat ordentligt också. Fast livet går vidare en då, men kanske inte så fort som vanligt, till och med jag går lite sakta på promenaderna nu.
Frisk luft har ingen dött av, så jag motar ut barnen på skogsturer så mycket dom orkar.
Den ända som är riktigt pigg är Zeb!
Och Kaj, som följer med nästan varje dag.
I helgen var vi hyfsade så då var det nästan full fart som vanligt. Vi provade bland annat nya tippen på 4-hjulings-vagnen som morfar byggt.
Belastnings prov!
Manuell pumpning som gott och väl orkar med hela lasset. Och högt går det också!
Sedan lastade vi på det viktigaste, maten!
Och for till skogs!
En bit upp på tomten har vi vår lilla grillplats! Här grillas det korv för fulla muggar!
9 Februari
Upp som en sol och ned som en pannkaka!
Stora delar av Team ReaceHorn har varit norrut och luftat sig. För oss var det premiär för en ny gren inom motorsporten, 5papp.
Det går till så att man ska köra med en standardbil på en bana i 5 timmar och hinna med så många varv som möjligt men man måste ha minst 9st förarbyten.
I ottan, lördag morgon var det uppställning för avfärd mot Rimbo och Ticksta-banan.
Björn, Bosse, Tommy, Danne, Syrran och jag som skulle turas om att köra, småbarnen Henric, Rickard, Linus och Linnea fick följa med varelse dom ville eller ej. Och så hade vi för dagen med oss en gäst i teamet, Dannes kompis Johan som fick vara allt i allo under dagen.
Men när vi kom fram och lastade av så gick bilen, en Nissan Sunny GTI, bara på tre cylindrar istället för fyra.
Aj, aj, aj! Det blev till att meka redan innan start! Trots att bilen var både provkörd och dekaltrimmad sedan ett par kvällar tidigare och allt var tajmat å klart in i minsta detalj!
Det var tändnings fel, tändspolen hade lagt av. Så ett gäng telefonsamtal till alla bilskrotar och mekonomen mellan Uppsala och Stockholm ringdes för att få tag på en hel. Björne fick med sig en hjälpsam herre ifrån depån som hittade i omgivningarna och for iväg för att leta efter en hel spole.
Det var bara det att tiden gick, och starten närmade sig! Björn skulle köra först men han hann inte tillbaka i tid, så Bosse fick hoppa in som förste förare istället . Eftersom vi stod kvar i depån så länge som möjligt i väntan på reparation, så kom vår bil sist ut till start och hamnade då sist i startledet! Det var ”BARA” 34st bilar framför!
Men efter ca 40minuter har Bosse med en röd liten ettrig Nissan Sunny som går största delen på tre cylindrar kört upp oss på en 3:dje plats!
In i depån för förar byte och fastskruvning av en lös kofångare. Skynda, skynda!
Åh så är Björne iväg!
Björn har en säker hand med rattar, så han håller röda racen stadigt på banan bland alla sladdande volvos! Dom tre framförvarande är svåra att komma förbi, men många volvobilar och andra blir varvade flera gånger om. Björne ser till att vi behåller chansen till pallplats, men dagen är lång!
När han efter ca 30min på banan kommer in i depån så kapas lite lösa delar bort.
Tommys tur att intar förarstolen, Björn byter sida till passagerarplatsen och tar nu vid som coach. Tommy kör framhjulsdrivet för första gången, förutom några minuter på träningen här om da’n. Men med hjälp av Björns råd och tips så kör han riktigt bra. Han får också känna på hur det känns att köra om flera stycken volvo på rad! Det svider lite i hans volvohjärta, men sedan tar race hornen över och han tar lilla Nissan runt banan på en varvtid som bara är 5,254sek sämre än bilens bästa för dagen som var 1:24,295sek!
Efter en halvtimme bakom ratten är det dags att byta igen. Denna gång lämnar pärlan depån med Danne som förare och Bosse på coachplatsen. Danne var på samma nivå som Tommy när det gällde att ha kört framhjulsdrivet men fick in snitsen han också! Men på sjätte varvet händer det som inte får hända! BILEN BARA DÖR!
Det blir bogsering ut till servicegänget som står beredda med verktyg och domkraft mm! Efter en del skruvande och forskande så hittas felet! Soppapumpen har lagt av!!
Bilen svimmar efter 2timmar och 12minuter pga. ett fel som i stort sett aldrig uppstår, och har då dessutom fram till dess gått största delen på 3 cylindrar, pga. ett annat fel som inte heller brukar uppstå!
Innan haveriet så låg Team RaceHorn på 2:a plats!
Det var för surt!
Syrran som stod näst på tur att köra fick tagga ner och jag hann aldrig ladda upp ordentligt. Men det var tur i oturen att det inte var den mänskliga faktorn som spolierade chansen till en pallplats utan ren otrolig otur bara.
Men nästa gång kan det bara gå bättre!
30 Januari
Helt unikt!
Det har varit fel på min bils bakljus ett tag. Dom har liksom inte lyst. Säkringen har gått efter en stund.
Så jag har fått köra med dimljus på för att ha någonting som lyst där bak.
Bosse har kollat efter fel, men inget hittat. Den har varit på verkstad före jul, men inget fel hittades.
Vi fick en ny tid till häromdagen för fortsatt undersökning. Verkstan hitta inge fel nu heller så dom fick behålla bilen en dag till.
Efter totalt tre dagars felsökning på verkstan så blev mecken irriterad och drog knytnäven i bakstolpen. Då gick säkringen igen!
Aha! En ledtråd!
Jag fick hundgrindar till bakluckan straxt innan midsommar (-08). Då lyckades Bosse vid monteringen tydligen borra in i en kabelhärva som ligger bakom plasten där regeln till ena grinden ska vara. Vilket har resulterat i att flera månader senare uppstod det kortslutning.
Snacka om otur!
Och tre dagars felsökning på verkstad är inte gratis!
Så där såg jag min veckopeng flyga iväg för lång tid framåt! För om inte jag envisats med att ha hundgrindar så hade ju bilen varit hel!
Men Nisse bilmeck tyckte inte att det var mitt fel som tur var, han tyckte det var Bosses.
Så vi får väll dela, som på allt annat!
27 Januari
Multiplan
Min omskrivna apellplan som kom till i våras tjänstgör nu som skridskobana.
Vårat härliga vinterväder här i Stockholm med ömsom kallt med snö och ömsom varmt med regn, har resulterat i att inte bara dammen är isbelagd, utan även andra delar av tomten. Typ hela vägen och parkeringen samt gräsmattorna. På parkeringen har jag sandat så där är det inte halt och isigt längre, men vägen har inte blivit sandad, så där och på ”fotbollsplanen” har smågrabbarna åkt skridskor.
Båda två är nybörjare. Henric har åkt en gång med skolan, medans Rickard aldrig har provat förut. Men vi konstaterade raskt att kan dom åka här, så kommer dom att åka som proffs när dom kommer till en riktig skridskobana. För hemmaisen är både guppig, bitvis knagglig, lite gräsig och backig!
Men dom är så duktiga och tappra. Kan avslöja att det har blivit några rejäla vurpor, men på’n igen bara!
Tommy som hatar att åka ”griller” har sladdat fyrhjuling istället!
15 Januari
Överraskad!?
Ja, jag ska försöka skriva oftare, men nu kan jag i alla fall skylla på data krångel och inte bara tids brist. (Eller fel prioritering kanske det heter…!)
Hur som haver så har vi hunnit med att både fira jul och nyår sedan sist, samt kastat ut julen.
På hundfronten blir det inte så mycket träning, mest promenader och bus nu för tiden. Men så har det ju varit jullov också.
Vi har bland annat varit vid Tjursjön och kollat in is-tjockleken. Den höll att gå på, gott och väl, 26cm kom vi fram till.
Henric och Rickard gjorde en snögubbe
som Zebbe raskt rev.
Annars sprang han mest runt och försökte få fart på Wilma som vi också hade med oss. Men hon var mer intresserad av vad grabbarna höll på med.
Wilma gör en drägelbubbla!
