Blogg 2010
4 Juli
GULDHUND!
Det är full fart som vanligt här, så bloggandet blir väldigt haltande. Har varit på gång massvis med gånger men det kommer alltid något i vägen.
Tänker bjuda på lite bilder från midsommar i alla fall.
Vi var som vanligt på vår favoö i skärgården!
Viken där är perfekt djup för rehabilitering av gamla hundar.
Zeb fick gå i vattnet under uppsikt och på tid. Hade även kollat att temperaturen dög. Luke hakade på som sällskap.
Det är även barnvänligt för bad, fiske och roning. Henric fick upp den minsta Flundra vi sett, som en femkrona. Och han hitta också den minsta Snok vi sett, 1 dm ungefär.
Luke försökte sig också på fisket. Men dom fiskarna han hitta var i barnens hink. Det var inte populärt!
Men hunden tyckte det var spännande med en hoppande firre på berget!
Promenaderna blir gärna till andra siden ön. Det är kala fina berg att gå på men det blåser oftast mera där. Men så är det havet nästa också.
Tommy trimmade gummibåten genom att sätta på en motor till. Tyvärr så gick den väll inte dubbelt så fort för det men kul hade dom!
Även hundar blir trötta av att vara på sjön. Stör ej, tycks Zeb tänka med tassen på huvet.
När söndags eftermiddagen passerat var det dags att åka hem.
Plocka ihop grejorna i båten, lasta bilen och fara tillbaka till värkligheten.
När jag skulle kränga av mig kameraväskan som jag hängt över axeln när jag gick till bilen så fastnade remmen till i örhängena. Kände efter med fingrarna så att alla var kvar. Ok, och så var det inget mer med det.
Men så på vägen hem i bilen så satt jag där och pilla… Och nog attans så fattades det ett örhänge i alla fall!
Skit också!
Vi hade inte kommit så långt som tur var så det blev till att vända.
(Annars så hade jag haft ågren för det där i evigheter, om jag inte ens försökt att hitta det.)
Väl tillbaka på parkeringen på båtklubben började vi att leta. Visste ju på ett ungefär var jag stått, men örhänget kunde ju ha flugit en bit också.
Underlaget bestod av grus, plattor med gräs mellan och högtgräs. Heja!
Vi fick till och med hjälp av folk på bryggan med att leta men ingen hitta något.
Tillslut när alla gett upp stod mitt enda hopp till ZEB!
Det var väldigt lång tid sedan han gjorde ett uppletande. Och aldrig någonsin efter ett så litet föremål. Men vad hade jag att förlora?
Ut med hunden ur bilen och så ett käckt ”leta”!
Zebbe far runt en stund och vet väll inte riktigt vad han förväntas göra, men så påminner jag honom och han samlar ihop sig. Nosar runt en stund över aktuella området och så lägger han på en tvärnit, backar tillbaka en dm och markerar!!
Blixt snabbt är jag framme, i aftonsolen ser jag guldet glimma i gräset i kapp med den svarta suveräna nosen!
Zeb får massor av beröm! Och såklart godis!
Kvinnan på bryggan som hjälpte oss att leta tror knappt sina ögon! Hon berättar raskt för förbipasserande vad som hänt och att det var hunden som hittade det lilla guldörhänget tillslut!
Vicken comback va’!
Finns det SM för sjukpensionerade hundar?
Zeb skulle vinna guldet direkt! På riktigt!
21 Juni
9 veckor kvar!
Förra fredagen var det skolavslutning för småkillarna, dom bjöd på sång med mera med sina respektive klasser. Vi fick dela upp oss vi som var publik så det blev så rättvist som möjligt.
Efter det var vi traditionsenligt också till Västerhaninge kyrka. Himla stämningsfullt!
Sedan åkte hela vår familj, mormor och morfar och kusinernas farmor och farfar hem till Syrran och kusinerna för att äta pannkakstårta!
Linus, Syrrans äldsta, går i klassen mellan mina små. Så till hösten har vi dom i 1an, 2an och 3an, på samma skola.
Så nu är första riktiga sommarlovsveckan avklarad. Bara resten kvar…
Ungarna retas och tjafsar en hel del, alla tre, så det händer redan att vi ångrar att vi lät dom vara hemma istället för på fritids i sommar. Och om dom inte retas med varandra så retas dom med hundarna, i alla fall Tommy.
MEN, det händer att dom är sams och leker tillsammans och DÅ är dom söta!
13 Juni
En ny hund!
Tiden går och det är nu 3 månader sedan Zeb opererades i ryggen.
Från början fick Zeb inte göra någonting alls förutom att gå ut för att pinka och skita.
Handikapp ramp fixades så han kunde komma in och ut.(Fick inte ens gå i 3st trappsteg) En bur fixades också så han inte kunde ”fara runt” när vi sov eller inte var hemma..
Men varten efter så fick han börja ”promenera” på absolut plant underlag fast bara några minuter. Vi fick utöka promenaderna till en kvart ganska snart men fortfarande inte trappor, inte halka, inte snubbla, inte rusa upp när någon kom, inte hoppa, inte rulla sig, inte någonting som kunde knäcka till i ryggen. Ingenting som var kul alltså!
Kvarts promenaderna varade ganska länge men vi fick successivt öka antalet på dom per dag och även börja gå i backar samt varten efter i lätt terräng.
Redan från början var det bra om han gick sakta och drog för att bygga bakbens muskler. Så han har gått i sele och dragit sig fram ända tills nu i princip. Inga problem för honom så brottom som han alltid har. Värre för mina axlar varav midjebälte ordnades. Men det tog min rygg stryk av så nu har vi ombytta roller.
Promenaderna har utökats i tid och i benlyftar övningar. Han har gått på vattengympa, fått massage och stretchat under rehabiliteringen också.
Så nu har han byggt upp musklerna på båda bakbenen med flera cm i omkrets och höger bakbensmuskler är ikapp med vänstern.
Gnistan i blicken kom tillbaka redan någon vecka efter operationen. Svansen tog lite längre tid innan den kom i sitt rätta läge igen men glädjen fanns där endå!
Och ju längre vi kom i rehabiliteringen desto mer kändes det rätt. Och desto svårare blev det att hålla honom lugn och stilla. Han hade ju inte ont längre!
I början tvivlade jag många gånger på om det var klokt att låta honom gå igenom allt det här.
Men nu är han som en ny hund! Ni skulle sett honom när han hade fått gått ett spår här om veckan. Det var inte längre än ca 150m. MEN så lycklig han var!
Zeb har ju gått i Tredmillen (rullband i vatten)ett par gånger i veckan på Bagarmossen också och där har vi några gånger kvar. Sedan hoppas vi på att det ska ha blivit varmt i sjön så vi kan gå där i stället och börja simma också.
Så efter flera återbesök på Strömsholm var vi tillbaka dit för sista gången, om inget tillstöter, i onsdags. Peppar, peppar så har vi inte haft något bakslag.
Fick jätte mycket beröm för Zebs framsteg och hur rehabiliteringen skötts. Han tar ut stegen ordentligt och rör sig kanon. Om vi bott närmare hade vi fått kommit tillbaka en gång till för det ända vår ”sjukgymnast” Elin hade velat var att vi skulle varit uppe i längre promenad tid. Han behöver lite mer muskulatur bak på bakbenen också. Men hon hade fullt förtroende för att vi skulle fixa det själva så vi ska höras på telefon i början av augusti.
Han får ännu inte vara lös utan koll och inga ”ryck och knyck”. Hopp och kryp ska hand undvika för alltid, fast vad gör det, när han är en GLAD pensionär!
13 Maj
LP I HaMoStis Callisto av Carlo!
Som sagt, endera dagen är han ute och lever loppan och busar, denna gång med kompisen Falco.
Och andra dar ute och tävlar, denna dag i lydnadsklass 1. Placerar sig som 2a av 10st och kammar hem poäng så det blir ett förstapris med godmarginal, vilket resulterar i ett Lydnadsdiplom I!
Både LP I och uppflyttad till Lägreklass spår på mindre än en vecka!
Plus att han är så innerligt positiv till allt, här vilar minsann inga skuggor!
Han är helt enkelt jättebäst!
Jag kommer aldrig att glömma telefonsamtalet jag fick mitt bland specerihyllorna på ICA MAXI.
GRYMT STORT TACK Mona-Stina, för att du ringde och att jag fick erbjudandet om att ta hand om denna underbara hund!
10 Maj
Han ÄR en diamant!
Endera dagen är vi ute vid båten och tittar till den och fikar på bryggan i solens sken.
Åååh, vad lukter!
Kolla vad finns här under?!
Andra dar är vi ute och tävlar i Appell spår! Och blir UPPFLYTTADE samt placerade som 2:a av totalt 9st!
Vi fick ta emot en ”diamant” i pris. Men jag hade ju redan en!!!
28 April
Han gjorde det igen!!! Och inte bara det!!
Så äntligen har jag satt mig ner en stund för att dela med mig av helgens händelser!
Det har gått i ett hela helgen och fram tills nu.
Men så här var det:
På lördags fm. var vi, Luke och jag till Nynäs BK för att tävla lydnad.
Den lilla rackaren samlar ihop 187 poäng! Alltså ett 1:a pris och klass vinst, igen!
Vi fick en ”buckla” och ett presentkort på försäkringen värt 826kr!
Han är helt strålande! Vi strålade ikapp alla tre den dagen förresten, Luke, jag och solen! Kunde inte varit bättre!
När prisutdelningen och fotograferingen var klar så fick vi åka tillbaka till värkligheter. Fast med ett stort leende på läpparna!
Så blev det söndag. Klockan ringde även denna morgon tidigare än på vardagarna! Är man dum i huvet eller…?
Denna dag stod det ”Appell Berga” i almanackan.
Tyresö BK hade anordnat tävlingen med spår på Berga Naturbruksgymnasiums marker och resten på klubben. Den här dagen var det också 6 st ekipage som startade.
Luke placerar sig som 3:a och blir GODKÄND!
Vilken helg! Och vilken hund!
Tackar Susanne Persson som hade kameran med sig!
19 April
Lilla duktiga Luke!!
I går var vi och tävlade i lydnadsklass I och vann klassen med ett 1:a pris!
Mattes nya pärla! Är så duktig så! Kan villigt erkänna att det känns kanon!
Han är faktiskt duktig den lilla rackaren!
Det var snubblande nära redan i onsdags, det fattades då 1,5 poäng till 1.a priset och då hade vi ändå nollat ett moment.
Som tröst placerade vi oss i alla fall som 4 av 10.
13 April
Nu är våren här! Äntligen!!
Ett tag i vintras kände jag mig som Ronja Rövardotter när hon var insnöad i rövarborgen. Det gick helt enkelt inte att komma ut i skogen!
Men NU! Nu är det frittfram!
Har bland annat sett årets första Citronfjäril!
Flyttfåglarna kommer mer och mer. Min favorit Lärkan har trillat i flera veckor redan och här nedanför på åkern finns bland andra både sångsvan och tranor!
Tussilagorna tittar fram likaså blåsipporna!
Och Luke leker med en boll som töat fram!
9 April
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Det höll på att köra ihop sig totalt i Påskhelgen. Lilla Stockholms utställningen hängde på en skör tråd! Min farbror i Sundsvall fyllde 70år, på samma dag som Hoffarna skulle gå!
Men det ordnade sig tillslut så jag hann med båda delarna.
Fredag till lördag en kajstuds norrut med hela stora familjen. Mamma, pappa, Syrran och hennes familj, jag och mina barn. (Bosse fick vara hemma för att passa hundarna.)
I stora drag så, hämtade vi farbror och hans fru.
Åt vi en underbart god fyrarättersmiddag på en fin medelhavsinspirerad restaurang och firade 70åringen lite i förskott!
Lammrostbiff som huvudrätt
Chokladtårta till efterrätt
Tog en cider i baren.
Sov på hotell.
Åt hotellfrukost.
Gick ett varv i köpcentrat Birsta.
Åkte hem, till Luke som fyllde 1år! Samt påskmiddagen som Bosse fixat åt oss allihopa!
Så blev det då söndag och den dagen då Hoffarna skulle gå i ringen! Dagen efter sin 1års dag är Luke på sin första officiella utställning och vinner juniorklassen med ett CK !(Certifikat kvalitet)
Vilken present, va! Hur kul som helst! Mattes lilla pärla!
För övrigt så mår den stora pärlan efter omständigheterna väl. Det är nu det svåra börjar. Att hålla honom still! Han känner sig nämligen mycket bättre och är riktigt pigg och glad igen!
22 Mars
Efter omständigheterna väl!!
Zeb mår bra med tanke på vad han har varit med om. Dom första dygnen var lite jobbiga men nu mår han mycket bättre.
Han var orolig, gnydde och hade ont på kvällen när han kommit hem efter operation och två dygn på sjukhus.
Jag låg hos honom på golvet för att lugna. Då kom Luke och katten Nero och la sig där med. Precis som om dom också ville stötta sjuklingen!
Mest fascinerande var att katten låg där, han har aldrig nånsin legat mitt på golvet så där förut!
Det är mycket för en stackars hund att vara med om. Och så en tratt på det!
Men tratten den är hans!
Dag två hemma låg Zeb på vardagsrumsgolvet utan tratten på sig, den stod ca 1m ifrån, när katten Kaj kom in.
Kaj går först fram och morsar på Zeb, sedan fram till tratten för att se vad det är för något. Då lyfter Zeb på läppen och visar tänderna!!
– Du rör inte min tratt katt!
Så har vi då han som stundtals fortfarande benämns som ”valpen”! Lilla Luke, junioren!( Har faktiskt vissa likheter med min tonåriga son!) Han har efter omständigheterna presterat mer än väl! Luke har gjort sin tävlingsdebut!
I lördags var vi iväg på vår första lydnadstävling Luke och jag.
12 startande och Luke kom 3:a!!
7,5 p från vinnaren!
Bucklan var lite i fjuttigaste laget tycker jag.
Men det är dock en!
Tyvärr, i detta läge, så var våren på väg alldeles för mycket! Planen var dyngsur av smältvatten, så sittandet och liggandet blev lite si och så startfältet igenom. Ingen på den planen fick poäng så det räckte till ett 1:a pris den dagen. Men Luke var jättebäst i alla fall! Och om inte om fanns… Då ni!!!
11 Mars
Vi går mot ljusare tider!
Börjar med att vi har varit och tittat på valpkurs för Zebs barn.
Dom är så duktiga så! Åh, såå fina!
Kan man bli annat än glad av att se dom små juvelerna…!( Jag slipper ju allt valpofog som dom kan ha för sig;))
På sidan om passade jag på att träna lite lydnad med Luke. Han behöver störning och det fick vi ju nu. I lite lagom dos. Efter valpkursen blev det ringträning. Zeb fick stå över av naturliga skäl, men för Luke är det jättebra träning det också! Tackar Maria och valparna med hussar och mattar för en trevlig stund i solen! Och även resten av gänget som kom till ringträningen! Så fortsätter vi med det absolut bästa av allt!
Efter en evighet i ovisshet, känns det som, så har vi fått klarhet i vad det är för fel på Zeb. Först så visade det sig att han hade förhöjda värden på både borrelia och ehrlichia, så han får medicin mot det och redan efter några dagar så kom gnistan och glädjen i blicken tillbaka samt att hans svans blev gladare! Sedan så har han varit på magnetröntgen och det visade sig vara så som veterinärerna misstänkte efter att han var på ”vanliga” röntgen. Zeb har så kallat L7S1 syndrom! Hade det suttit längre fram på ryggen så hade det hetat diskbrock! Men nu sitter det i ländryggen. Nerverna kommer i kläm, därav hans värk. Men nu när dom äntligen har hittat felet så går det raskt! En vecka efter att vi fick beskedet så ska han opereras!
Det är tydligen ett vanligt förekommande fel på stora aktiva hundar, många polishundar får det. Och dom är tillbaka i tjänst efter 3 månader. Rehabiliteringens första månad blir tuff. Total stillhet! Bara gå ut för att kissa och bajsa på en plan golf green, typ. Inga trappor, inte halka, inte studsa upp när det knackar på dörren eller liknande. Och framförallt ingen junior som busar med honom! Men det ska vi fixa! Zeb får ligga och titta på film och käka praliner hela dagarna så han har nånting att göra! Annars kommer han att explodera i tokryck och hofferace!!
17 Februari
Inte bara jämmer och elände!
Fyra dagar i rad har det nu äntligen hänt något roligt!
Det behövde jag mitt i all bedrövelse.
Men skit i de’ nu, så här var det!
I går fick jag äran att vara med när Lasse med Wilma hämtade hem sin nya familjemedlem Tess.Lasse ville ha lite hjälp på resan om det behövdes, så det var klart att jag följde med!
Tess är en liten rottweilervalp på 8 veckor. Hur söt och go som helst! Riktigt kavat liten tjej! Ska bli jättekul att få följa hennes utveckling och se vad det blir av henne!
Fast det roliga började egentligen redan i Lördags, som var bokad för Cavaliersällskapets inofficiella valp och veteranutställning i Sollentuna, med mig hade jag Luke och Henric.
Hund och unge skötte sig kanon medans vi väntade på vår tur. Henric ritade och Luke sov, nä inte riktigt, inte hela tiden, men nästan. Luke hälsade och nosade på dom som kom nära sedan kopplade han av. Så cool!
Men när vi skulle in i ringen blev det fart! Pigg och glad! Mattes lilla pärla fick HP och blev BIR!
Lite väntan och så var det dags för gruppfinal. Då samtidigt ropade dom ut att det var tid för ”Barn med hund”! Nä, men vänta nu! Där skulle ju Henric varit med med Luke! Det krockade ju totalt!
Vi som inte hunnit anmält dom ännu ens!
Men in i gruppfinalen skulle han och där blev han BIG-2:A och det bästa av allt var den toppen fina kritiken, det enda som domaren kunde önska var mer kraftfullt huvud! Och det lär komma med tiden!
Det gjorde inget att vi missa Barn med hund, tyckte Henric, han var nöjd och glad i alla fall när vi for hemåt. Jag med för den delen!
Väl hemma blev det till att förbereda inför kvällens middag. Tiden for iväg så vi vart jättesena med maten, men hälften av gästerna vart ännu senare så det gjorde inget som tur var!;)
Söndagen bjöd också på gäster och inte vilka gäster som helst! Lukes uppfödare Mona-Stina och hennes ungtik Signe kom på snabbvisit! Gissa om det blev röj i snön!
Luke och Signe for som galningar, medans stackars sjuklingen Zeb fick stå och titta på!
Vi hann med en fika också innan dom skulle åka vidare hem.
Det kändes så bra att få visa upp Luke hur han mår och så. Men tyvärr så kommer man ju inte ihåg allt, hade varit kul att visa lite ”trix” som han kan till exempel.
Det får vi ta nästa gång vi ses. Hoppas att det inte dröjer allt för länge till dess!
Mona-Stina! -Jag ska göra vad jag kan för att ha vägarna förbi!
( Titta in på Mona-Stinas sida där finns det lite bilder! Kennel HaMoSti )
Så blev det äntligen måndag! Och måndagar är ju sällan något man ser fram emot, men denna dag skulle bli min födelsedagspresent
och skulle visst innehålla bl.a. energi, tända ljus, viktlöshet, beröring, varmt, rörelse, närkontakt, förrätt, blodcirkulation, smärtlindring, sinnesro, naket och lite till.
Så med stor förväntan blev jag upphämtad på förmiddagen av min svägerska Lisa. Det kunde ju sluta med nästan precis vad som helst, men jag hade fått lite förhands tips, att ta med lite bekväma kläder och baddräckt.
Vi började dagen med Qi Gong. Lugn sansad kinesisk gymnastik var perfekt uppvärmning av dagen! (och lagom jobbigt;)! )
Efter det fick vi vänta in vår väninna Iris, som stackan fått jobbat några timmar på morgonen. Men nu skulle hon också få vara med och ”fira”!
Så vi drog vidare till Globen och restaurang Terrassen där det blev trerätters lunch!
På vägen där ifrån gled vi in på kondiset och köpte gottigt till eftermiddags fikat!
( Det var kusin Tobbe och hans skolkamrater som fixade restaurang servicen, mat och bak.)
Nästa anhalt blev i ett industriområde i Segeltorp! Humm… Såg inga ledtrådar på skyltarna, bara företagsnamn som inte gav någon hint om vad som komma skulle och så tandläkare.
Men väl gömt låg en oas!
Nu var det dags för FLOATING och massage!
Jag visste inte ens att detta existerade kan jag säga! Jo, massage men det andra…
Det var en tidsmaskin! Klart häftig upplevelse! Jag fick krypa in i ett stort ägg med saltvatten i. Där inne skulle jag ligga i totalt mörker och flyta i 45min.
Det var inga större problem med att lägga sig tillrätta och flyta men det tog en stund innan jag kunde slappna av ordentligt i huvet. Men rätt var det var, var det någon som knackade på skalet så jag vaknade!
Det var dags att krypa ut. Ja, jag somnade där inne, flytandes, i mörkret!
OCH UT KOM JAG, SOM EN NY MÄNNISKA! 20 ÅR YNGRE!
Jag var PIGG! Annars, om jag överhuvudtaget lyckas somna en stund på dagen, så är jag mossig som en mumie när jag vaknar. Men nu kände jag mig riktigt pigg!
(Det sas att 1 timme i den där, motsvarade 6-8 timmars sömn!
Kan viligt hålla med om det!)
Efteråt fick jag skön avslappnande massage, medans jag hämtade mig från upplevelsen i tidsmaskinen.
Lisa och Iris fick också njuta av massage och tidsmaskin, samt bastu.
Som avslutning på dagen intog vi medhavd fika och bakverk i relaxavdelningen!
JAG VILL TACKA LISA, KENNETH, PETER OCH IRIS FÖR DENNA FANTASTISKA DAG! GRYMT STORT TACK OCH KRAM PÅ ER!
11 Februari
Tack Hillevi, Embla och Ankan för sparken i baken!!!
Jag tittade in på förstasida i gårkväll innan jag gick och la mig. Konstaterade att 7st hade varit inne på den före mig! Tänkte att det är helt otroligt vad ni är trogna stackars besökare!
Jag som inte uppdaterat sedan förra året!
Sedan klickade jag vidare till gästboken…
Jag blev rörd till tårar!
Så nu bara måste jag ta mig i kragen!
För eran skull, mina vänner och besökare, årets första inlägg!
Det är motigt just nu och inspirationen på noll.
Mina axlar har packat ihop igen vilket medför värk och strul.
Går på nya utredningar, behandlingar, röntgen och allt det där. Får se var det slutar, det är bla tal om operation men man ska inte måla --- på väggen redan.
Å’ i och för sig, så får dom göra vad dom vill, bara dom hittar felet och jag blir bra så får dom karva bäst dom kan.
Och vad värre är, är att Zebbe ponken inte heller är bra. Han sträckte ett bakben i höstas men efter medicinering, undersökningar och fullständig stillhet
( så gott det nu går med en hoffe) så är han ännu inte bra, utan går på vidare undersökningar.
Det är svårt när man inte kan fråga honom exakt var, när och hur det gör ont!
Nu får han i alla fall vara med och röra sig som han vill även om det inte blir några långpromenader för hans del. Men han mår inte bra, det syns på hela honom.
Men vi ska väll inte måla ---på väggen där heller ännu eller som veterinären lite lättsamt sa ”inte gräva graven innan patienten är död”.
Men ibland är det svårt att låta bli, han börjar faktiskt bli lite till åren! Även om det bara är lite och han själv inte har fattat det!
För Lekfull kommer han ALLTID att vara!
Dom är ganska galna bägge två faktiskt!
Luke letar efter vårblommorna långt där nere under snön!
